Troll

Grrr. Mitt tonårstroll gör mig vansinnig. När jag var ledsen var hon kritisk, när jag nu hittat värme och lite harmoni, är hon kritisk. Konsekvent, javisst.... Och korrelerar med min arbetssituation såtillvida att jag redan länge tänkt att det bara lönar sig att göra sånt jag gillar och utmanas av, enligt lustprincipen, eftersom ekonomiska motiv inte kommer ifråga. Jag kan inte bli rik på det jag gör med mindre än ett ekonomiskt litet mirakel, alltså är jag fri att välja uppdrag. En god utgångspunkt för en konstnär. Med tonårstrollet blir det lika; allt jag gör är hela tiden fel, så det är väl bara att ignorera de eviga sågningarna och paddla på som vanligt. Men jösses så urholkande och uttröttande det är!

Kanske min mor har rätt i att jag på ett sätt är för förstående, jag känner på mig hur det är att vara 14,5 och försöker jämna vägen på ett vettigt icke- curlande sätt. Men kanske det blir fel ändå? Hon förstår ju inte vad gör för henne, hon kaninte se hur jag parerar, allt en förälder gör är bara självklart, det är ju utgångspunkten. Kanske jag parerat för mycket vad gäller hennes fars många flyttningar längre och längre bort, något hon ständigt kommer tillbaka till?

Annat nytt; isbjörnen har flyttat till sin älgbrorsa i rummet bredvid. Separationsångest! Fick jag, alltså. Men får nu börja sova bättre. Älgbrorsor vaknar inte så lätt av lite kvink, medan isbjörnsmammor gör det och sen inte kan somna om. Jag är nog mycket tacksam och inser att min sextonåring är en aning exeptionell.

Har funderat mycket på riter och betydelsen och behovet av dem. För bedragen&kränkt&lämnad finns liksom inga årsdagar för att hålla andakt och vara högtidlig på, respektlösheten som man möts av i den akuta situationen präglar genomgående sorgearbetet. Att igen befinna sig i samma hösttider som ifjol har överraskande starka effekter, liksaså andras sorger. Fast jag borde väl bara tacka och ta emot och tänka att nu är just den fasen över, processad och tuggad . För den här gången åtminstone.

Selma Lagerlöf har en saga om en bortbyting. När människomamman behandlar trollungen väl, behandlar trollen den stulna människoungen väl på sitt håll och vice versa. Selma måtte ha vetat något fundamentalt viktigt om tonårstider, så barnlös hon var.

Paddlar vidare (helst i sällskap av Revisor)!

Cornelia