Jul, nyår och magsjuka har svept förbi och jag känner mig både i grunden tillfreds med livet och fullständigt slut och sliten, samtidigt. Omstrukturering tär på en, trots att det är fråga om goda förändringar. För tillfället känner jag dessutom att jag inte återhämtat mig från maginfluensan, som tog mig till sjukhuset med rytmstörningar, framkallade av spyendet. Urk. (Har ni sett Little Britain? Vi har frossat med tonåringarna. Ni vet högerdamen som mår illa när något icke fullständigt blå-svart nuddar vid hennes verklighet? Ni förstår...) Dessutom stal maghelsicket Revisorns och mitt månatliga barnfria dygn, grrr.
Gemensam tid, utan barn, blir lätt banken man plockar tid ur när den ju aldrig räcker till i vardagen. För att förhindra detta, har vi lagt in ett barnfritt ett och ett halvt dygn var fjärde vecka. Älgbrorsan tar Isbjörnen till mormor och de övriga utplaceras hos diverse fäder och andra morföräldrar. Vi glor på varandra här hemma. Helt toppen!
Igår jagade jag rätt ilsket tonåringar i säng, eller till sina rum åtminstone, klockan tio. Jag behöver få prata med min sambo, ens någon gång, utan klängande småbarn, klättrande/pladdrande större barn och skärmhängande tonåringar i närheten.
Har funderat mycket på funktion vs. varande. Att vara mamma eller styvmamma, är en funktion, en ganska kul funktion, men den tar lätt över helt och hållet. Jag har väldigt svårt att släppa rollen som aktiv aktör, att bara vara, i en handvändning. Jag behöver varva ner någon timme åtminstone för att transportera mig mentalt från ett tillstånd till ett annat och så mycket tid finns det just aldrig. I min parrelation vill jag vara, inte agera. Att möta mannen i mitt liv kräver just det där varandet, jag förstår det, men kan ändå inte tvärvända från problemlösarmode. Mycket frustrerande
När jag känner mig sliten slutar jag intressera mig för putsa pälsen, ruggar igen och allt blir bara värre. Jag har lärt mig att också utan inspiration ta hand om mitt yttre, för att det får mig att må bättre än att bara släppa den delen. Det är varken ytligt eller onödigt. Jag har vissa produkter som fungerar på riktigt, se bilden. Egentligen använder jag helst Ardens nattserum, men den har jag nu inte kommit mig för att investera i. Xylitolbalsamet är toppen för långt hår åtminstone och mycket förmånligt, det är också sminkborttagarservietterna från Lidl. Den färgade fuktcremen från EstéeLauder är min lyxigaste produkt, underligt blekgrön när man trycker ut den ur tuben och ger sedan vilken ansiktston som helst en diskret frisk nyans. Jag har aldrig riktigt fixat det där med underlagscreme, det blir alltid som en mask på min torra nuna. L'Occitans sheabuttercreme passar mig, torrisen, bra den med. Handcremen är egentligen Revisorns, men jag lånar den. Eighthourcreme behöver jag när läpparna blir förkylda, men jag tror inte den är magisk på något sätt. Mineralsmink har jag inte provat annars, men den här concealern är bra. Bodyshops peeling fungerar den med, Dr. Hauschkas rosenolja är en ljuvlig present av en hare jag känner. Efter-badet-produkt.
Det här håller min nos ovanför vattenytan och förhindrar att jag förvandlas till en statiskt elektrisk dammråtta med mammafunktion.
Jag vill skriva mer om att hitta sin plats i nyfamilj, men nu ska jag dricka en kopp kaffe och mata en baby.
Cornelia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar