Varje Kvinnas Blogg & Frågelåda

måndag 23 juni 2008

I skärgården firas midsommaren grundligt! Först hemmafester på fredagen och sen dans på lördagen. Vi passade på att lite fira pappas 60-årsdag också och trots att vädret inte var fantastiskt, som på valborg, kunde vi äta ute på terassen. Det kändes lite ödsligt att inte ha mina barn på en extended familjefest av det här slaget, men jag vet att jag kommer att vänja mig vid vuxenlivet. Uppbrotten verkar anefter bli lättare för barnen och svårare för mig, vad det nu kan bero på? Min midsommarbonus var att härliga Frida-vännen firade med oss!

På midsommardagen fräste vi iväg till Iniö. Det blåste ganska friskt. Vi var alla tre, kaptenen, Frida och jag, inpackade i overaller men fullständigt dyblöta när vi kom fram till det fantastiska huset, en timme senare. Öppen båt i vind kräver, förutom en glatt och säkert vågsurfande kapten, förmåga att njuta av ett vildsint guppande. Vi drack en öl (ölskum, i praktiken!) och kände oss som sjuttonåringar.
Gudsonen fick ett Labanspöke av mig, han verkade förtjust!

Skumvin och mat, lyxbastu och dansförberedelser... Vid tiotiden var vi på lokalen. Jag dansade fötterna sjuka och tror att jag faktiskt lättade från dansgolvet när vi dansade schottis. Tjohoo! Däremellan stod vi på bakgården och drack "pummac". Farlig dryck...

Efter själva dansen blev det efterfest och en av traktens begåvningar sjöng som Paul Pott, medan bandet kompade och var imponerade till tusen. Jag med. Man förväntar sig inte såna begåvningar, karln i fråga är verkligen exceptionellt begåvad, men inte egentligen intresserad av att utveckla sin talang desto mer, han kör färja, han... Jag tror det är fråga om en sorts rädsla eller till och med feghet, det krävdes lock och pock för att få igång honom efter att han i bandets sista "Viidestoista yö" sjungit refrängen, så där by the way, medan han stod och köpte knackkorv, lämpligen utom synhåll för bandet. Hans röst är stor, formidabel, och allt annat bara stannade när han stämde upp. Helt otroligt faktiskt. Men sen var det ett herrans koketterande, innan han kunde förmås att sjunga något mer. Sippare än en 1800-talsfröken, var han, men inte omöjlig, bara man svansade tillräckligt först. Jag förstår nog att man inte vill utveckla sin talang till proffsnivå, även om man skulle ha förutsättningar, det måste ju vara ett val man gör utifrån sina egna behov, men det känns snålt att inte dela med sig av sin begåvning till förtjusta vänner och bekanta och andra beundrare, begåvningar mår nog bra av generositet, tror jag. Det måste nog ligga rädsla bakom. Intressant, hur som helst.

Ungkarlsjargongen, spetsad med "pummac" är också fascinerande och aningen tragisk. Det är uppenbart att endel män tappat hoppet när det gäller kärlek och döljer sin bitterhet genom att vara så idiotråa i mun, att man baxnar. Vissa män förstår man att de är ensamma, de har gjort sig totalt omöjliga i sin rigiditet och med sin könsvokabulär, men några "slösas bort" när de inte hittat sin kvinna. En man (en fin) har fått för sig att man alltid måste få säga sin mening rakt ut och att man ska vara så rå- realistisk som möjligt och att en kvinna ska kunna ta det om hon ska ha honom. Nå, det finns ingen kö (fast det kunde finnas, i det här fallet) och kanske jag sådde ett frö, när jag sa honom, att om han abslout vill ha en partner som han kan tala till som han tilltalar män, måste han faktiskt ta en man åt sig, och inte en kvinna. Han tystande mitt i en mening och jag tyckte mig allt ana en mer gentlemannamässig hållning under resten av kvällen. Jag tror att om man går på tillräckligt många nitar, att man börjar förstöra för sig själv, innan något hinner bli något och att ställa orimliga krav är ett sätt. (Perfektionistkvinnorna i kontaktannonserna är den kvinnliga motsvarigheten)Det var den kloka Frida som formulerade detta. Hon är annars också otrolig, trots att vi festade till klockan sju på morgonen, var hon vacker som en dag när vi steg upp på söndagen, verkligen!

Det blåste inte så mycket när vi stävade hemåt, jag älskar båtlivet och jag älskade hela livet när vi susade söderut! Fin midsommar!

Cornelia

1 kommentar:

Anonym sa...

tack för allt!!!
F