Uggla och resenär

Jag fortsätter mitt skärgårdsugglande; hasar omkring, läser, surfar och glor. Vädret är grått och gör mig ännu sävligare. Av någon anledning drömmer jag mardrömmar varje natt, det är som om jag skulle sova mycket tunt. I morse vakande jag fem, steg upp, bakade ett bröd, plockade undan lite och surfade ett tag.

Kaptenen ugglar inte, han jobbar och jag saknar honom. För att få se lite mer av honom åkte jag med till Åbo på tisdagen och loppshoppade och införskaffade en köksradio. Före det hann vi äta lunch på ett litet fint café, Naantalin aurinkoinen, hederlig pannbiff med baconsås. Och en biskopsmunk till efterrätt. Sen drog kaptenen vidare till Pöytyä ( försök förmå någon som inte har finska som modersmål att uttala det...) och så sammanstrålade vi senare i st. Karins. Däremellan hann jag in på stadsbiblioteket. Wow. Och mitt i stan. Så ska det se ut. Jag besökte också en sympatisk liten bokhandel i Universitetsgatans och Humlegårdsgatans hörn (vad är en humlegård!? Ölingrediensodling? Asyl för ludna, randiga flygare?) och köpte fina pappersdockor åt småflickisarna och en DVD åt de stora. Sen låg posten där bredvid så behändigt. Saknar valparna! Tror de blir glada för snailmail, riktig post i postlåda.

På onsdagen åkte jag också med kaptenen, den här gången med världens sötaste bogserbåt. Jag redde bo i stäven (efter lite ilsket städande) med sovsäckar och kuddar och sov en stund efter morgongröten, motorbuller är sövande. Sen stod jag för cateringen resten av dagen också, det är rätt trevligt med en uppgift, det blir en sorts lekstugelek när allt är så smått och ganska opraktiskt. Hönsfiléerna, majsen, tomaterna och halloumiosten blev riktigt bra på minigrillen, varsamt placerad i strandskvalpet på den sista anhalten. Som alla kaptenens arbetsdagar blev den här också väldigt lång, efter ett på natten var vi hemma. Igår var jag allmänt suddig i konturen och inte verkar det vara bättre idag heller.

Läser "Avsked och återseenden, sjömanshustruns liv under 1900-talet" av Hanna Hagman- Cooper. Boken är en bearbetad version av hennes doktorsavhandling och torr och lite mästrande, fylld av upprepningar, men ämnet är intressant (ha!). Det är också intressant hur svårt det kan vara att åstadkomma skönlitteratur, jag är bortskämd med äkta författare i vänkretsen och minns inte alltid att det är få förunnat att förstå och manipulera dramaturgi, struktur för att skapa helheter. För att inte tala om språket! En mängd goda historiker som förmått att forma sin kunskap till ickeytlig populärvetenskaplig litteratur är beviset på att man nog får kräva det bästa också av akademiker, om de tänker publicera sig i bokform riktad till de sk vanliga läsarna. Och annars också.

Bilderna är från den nattliga resan hemåt.

Cornelia (seg och suddig)