timmar till 22. Det är nästan imponerande i sin absurditet. Väldigt länge kan det ju inte hålla på så.Själv glor jag på blommorna, övervakar humlorna och matar ekorren med julgodis från 2006. De glupska måsarna förstår inte att nötterna och de (väldigt) torkade aprikoserna är E- märkta och måste sjasas iväg från terassräcket.
Petuniabollen jag fick av norska väninnan svämmar över av blommor, den är härligt måttlös i sitt prunkande. Gav den lite gödsel idag för att förlänga prakten. Jag trodde jag hade tagit livet av den när jag transposterade den hit till skärgården, den såg fullständigt död ut efter färden i het bil, inte en blomma och det gröna var nästan grått, men icke- den är överdådig efter sin nära-döden-upplevelse.
Petade ner resterna av en mangold i rabatten, det var Frida som hade den med sig, nu spirar
gröna blad med röda nervtrådar i. Blev lite sugen på att plantera mer nyttoväxter. Medan jag funderar på vidare åtgärder, njuter jag av pionen.Just nu övervakar jag inte humlorna, jag övervakar mammas och systers tvätt. En musfamilj hade i vintras tagit sig in i en garderob, gnagat i sig en ask sterarinljus och sen.. ja, blivit dåliga magen överallt. Jag är tvättinrättningen. De torkar själv, bara jag kör över textilierna.
Som ni märker händer det inget här. Jo, förresten, jag fick ett arbetsuppdrag på Radioteatteri i augusti, så jag har jagat skådisar idag. Har jag tur får jag mitt dreamteam, det skulle vara bra med tanke på att dramatikern är debutant och hörspelet lite svalt. Behöver skådisar med varm utstrålning.
Har läst slut "Sex, sprit och kulturfonden". Är nu inte så imponerad, faktiskt, lite "jaha?". "Mig äger ingen" av Åsa Linderborg gillade jag, men jag tror att de som vuxit upp under liknande omständigheter får ännu mer ut av den. En fin kärleksbeskrivning, ovanlig.
Nu hör jag inte tvättmaskinen längre. Dags att rycka ut.
Cornelia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar