Sömnskulder

Isbjörnsungen är i princip en klar och tydlig baby som sover när han sover och äter när han äter och inte tjafsar däremellan. Men killen är så stor, att han behöver äta med minst tre timmars mellanrum också om natten och jag inte längre så duktig på att somna om som jag någon gång varit. Han somnar snällt om. Har tydligen något grepp om vad "mörkt sovrum" kunde signalera. Vargtimmen är förödande, alla ångestar hemsöker mig just då. Min läkare har gett mig tillåtelse att ta en halv insomningstablett två gånger i veckan om helveteskarusellen börjar snurra på för hårt under morgontimmarna men då måste jag veta att isbjörnen sover i helst fyra timmar och det gör han inte nu. Uh.

På dagen har jag honom ibland att sova på mage, han trivs helt klart bäst så om han inte kan vara i famnen, vilket är det allra bästa i alla lägen, men det får han ju inte göra utan uppsikt så då kan jag inte själv vila då. Gnäll, gnäll... Nå, jag har tankat med ingefärachoklad som också innehåller något uppiggande och ska föröka få de döda blommorna slängda åtminstone. Mitt bo håller på att sunka ner sig! Inte bra. Har verkligen inga tiptopkrav, men trivsamt, hemtrevligt skulle det vara fint att ha det.

Idag kommer mina småflickisar också hem, vi ska ha dop på söndagen, så vi ska storhandla idag. Vi skulle ha gjort det igår, storisarna och jag, men sen fick tösen andra Jätte Viktiga Planer och jag tappade helt sugen. Bara att bestämma sig för att gå och handla är så energikrävande här i amningsträsket, att en liten ändring stjälper allt. Måste bara acceptera det.

Glad att veckans njurundersökning är överstånden åtminstone. Isbjörnsungen visade sig vara så robust att vi slapp kanyl i huvudet, det var en lättnad, han fick världens minsta i tassen iställen. Men jag fick inte vara med, bara stå bakom dörren i korridoren och gråta när jag hörde honom gråta, men sen var det värsta över, alldeles mot förmodan. Isotopröntgen kräver att patienten är stilla i en halv timme och de vill inte söva så här små, så med ultraljudets fasor i färskt minne, man måste hålla honom stilla med våld, var jag ganska skärrad på förhand. Men isbjörnen gick som på beställning i 25 minuterside och de sista oroliga fem minuterna fixade jag med medhavd mjölkanestesi. Allt gick alltså över förväntan bra, men efteråt var båda alldeles slut. Nästa stora undersökning på måndagen. Försöker låta bli att tänka på den, så mjölken inte sinar.

Nu ska jag åtminstone kasta de döda snittblommorna, hur ytterst o-feng shui kan det bli med stendöda, slemmiga, luktande narcisser i vas... Isbjörnen sover.

Cornelia