Jag tror jag har brist på konstruktiva rutiner i livet. Jag borde gå ut oftare, både i solen och på krog, men när ska man hinna? Solpromenader skulle kunna förbättra mitt sovande, som igen blivit en vargtimmefars. Jag vaknar mellan 03 och 04, suckar, tar en halv insomningstablett och ligger och glor en stund och somnar till slut. Om förmiddagarna, när jag borde skriva medan isbjörnen sover, är jag utvilad men för seg för att producera något som inte får mig att allvarligt skämmas. Sömnbrist gör mig också mosig, men påverkar inte kreativiteten så mycket. Eller nåja, inte på samma sätt.

Åh, vad jag är less på min gnälldiskurs!

Nu är ju babyn frisk igen, likaså resten av gänget, ett lite misslyckat sportlov borde inte få ha så långtgående konsekvenser. Jag ska skärpa mig. Ut med mig!

Min äldsta son har börjat sällskapa, det är en odelat trevlig sak, speciellt när flickebarnet är så trevligt. Jag kan inte komma på något negativt med det hela. Dagtid. På natten drömmer jag de mest bisarra separationsdrömmar. Intressant.

Annat genuint glädjande; Revisorn gjorde mig till fästmö.

Cornelia