Även om jag ibland valt udda vägar att vandra och gjort val som fått vänner och familj att misstroget skaka på huvudet,(som nu det här med fyra barn med två karlar och två skilsmässor ovanpå det) tror jag att vi människor ändå är så lika varandra i grunden, att vad jag än har upplevt och tänkt, så har någon annan också gått igenom liknande situationer. Det här möjliggör kommunikation.
Att jag levt ett emotionellt sett... komplext liv gör mig till en person som gärna ger andra råd, speciellt när det gäller relationer. Nu har jag tänkt sprida mina skenande käpphästar på det här sättet också...Allvarligt talat förhåller jag mig ödmjuk till livet och allt vad det innebär. Det som stör mig mest med andra människors bloggar är en viss sorts prutthurtighet och ett flytande ovanpå, ja, till och med en slags cynism, som gör det svårt att nå till personen bakom bloggen. Det enda man får tag på är blogg-personan. Ska göra mitt bästa för att undvika dessa fällor. Få se hur det går.
Såja. Nu är min blogg uppkorkad. Jag väntar på relationsrelaterade frågor. Och jag lovar att säga till när jag inte vet, något annat vore oansvarigt. Tills det händer något på frågelådefronten (och annars också) ska jag underhålla er med bitar ur mitt liv. Det blir både högt och lågt (jag tror jag menar den intellektuella nivån, när jag skriver så?), men mest lågt, för det är ändå tradigt vardagsliv det mest handlar om.
VARDAG
Jag måste verkligen tillstå att jag inte är någon vän av Vardagen. Vad än de skriver i damtidningarna om att det är där själva livet finns. Nix. Möjligtvis kan jag gå med på att vardagen fungerar som kontrast till de mer spektakulära händelserna i livet och att den på sätt är nödvändig, men som självändamål, jo-nej, som de säger i Åbolands skärgård. När det gäller barnen är rutiner förstås både praktiska och nödvändiga, men Vardagen (ens den Goda Vardagen) som någotslags mål livet, det har jag svårt med. Ja, jag inser att jag vore en lyckligare människa om jag kunde njuta mer av rutiner, men jag är inte arkivarie eller bokförare och kan heller aldrig bli det för jag har inte de förutsättningarna, helt enkelt.
Ska fundera mer på det. Ha det!
Cornelia
2 kommentarer:
Kära Cornelia,
Ja vardagen, den är svår. Jag vill också ha glamouren, och jag vill ha mycket av den. Jag vill ha fart och spänning och rus. Problemet är att man blir beroende av fart och rus och det blir svårt att stanna upp och vara stilla, som man måste i vardagen. Speciellt med barn, man måste ge dem stillhet och vara på plats för dem. Men hur, när rastlösheten är så stark?
Soria
Kära Soria,
Frågan är förstås "vad betyder glamour för just dig?" Allting är ju som bekant relativt. Mer än vad jag behöver spänning och rus, behöver jag känna att jag är ett subjekt, att jag är jag och inte bara en funktion. En mammafunktion, en dotterfunktion...etc... Jag tror inte det kan vara glammigt att vara mamma. Det kan vara härligt, men det är en annan sak. Glamouren måste alltså hittas utanför mammafunktionen. Återerövra tid och rum, en liten, liten bit, en sfär för dig själv varje dag. Jag hörde om en kvinna som stängde in sig i badrummet varje dag i en timme. Endast brand och översvämning var godtagbara orsaker att störa henne. Ta ens fem, tio minuter av egen tid, varje dag. Totalförbud att göra någonting annat det man vill. Power nap rekommenderas under barnprogrammet. Det svåraste är att lära sig att koppla av, släppa taget.
Det viktigaste är ändå attityden. Förlora inte dig själv i familjeblurret eller vilketsomhelst-blurr som är krävande. Gå inte på myten om den ständigt givande och servande modern.
Skicka en kommentar