Själar

Jag hörde en gång ett program med och om Solveig von Schultz, där hon påpekade det besvärliga i att tro att ting, och inte bara levande varelser, har en själ. Hon berättade om hur hon kunde stå i köket, i all sköns ro, men plötsligt liksom känna på sig att något var fel... kanske i bestickslådan? Och sen vara tvungen att öppna lådan för att kunna flytta en aningens aning på en gaffel som hon visste, hon bara visste det, kände sig obekväm i sitt fack.

Mina känselspröten är inte fullt så utvecklade att jag skulle veta vad som verkligen pågår bland husgeråden bakom de till synes anonyma skåpdörrarna och djupt inne i de mörka lådorna, men jag medger att jag också har en tendens att besjäla föremål. Mina datorer har nästan alla haft namn (just nu sörjer jag lite att "Tryggve", datorn-som -aldrig-kraschade, verkar gå ur tiden, bit by bit, om ni ursäktar språkleken) och jag är glad att ha "Cornelia" (ja, hon heter så, hon med) tillbaka, låt vara med nyintransplanterad fläkt. (Måtte allt gå väl...)

Min bil har inget eget namn, utöver det av Ford givna, men jag vet att den är en "han". Jag känner också en "Prinsessan Mercedes" som sköter en kran på en pråm. Om min kapten skulle få för sig att sälja sin bogserbåt, skulle jag anse det oförlåtligt, rått och okänsligt. Vi har faktiskt en Relation, hon och jag. Senast har jag lite nosat på att acceptera en grävmaskin som familjemedlem. Som offergåva har jag gett den (honom?) en ödla i plast, som bisarrt nog doftar av rosor. Vi får se hur det utvecklas...

Så är det här en religion, eller är det bara en småtrist förutsättning för någon som har konst som sitt levebröd? Kanske det också handlar om makt; det jag namnger, det är mitt. Eventuellt det med. Mest är det ändå en lek och nu ska lek inte förväxlas med underhållning. Lek är allvar inom vissa ramar, det är underhållning aldrig till innehållet, även om de yttre pretentionerna kan vara seriösa till max.

Vuxen lek har en helt annan arsenal än barnen har och kanske vuxna som leker har ett annat behov av att förverkliga sina fantasier så konkret det bara går. På en ö i skärgården vet jag t.ex. att det bor ett kollektiv med sorkar och en ensam och lite försupen hasselmus som har alldeles egna postlådor. En blå och en svart i gnagarstorlek.

Cornelia