Ett ondsint magvirus däckade halva familjen genast när vi var redo för transport längre ut i skärgården. När den första brickan i familjedominot föll, valde jag ännu att envist tro att det var fråga om ett migränanfall. Det var en ynklig sjukla som efter att ha kräkts ner ett par mattor sorgset stod och borstade sin tandställning vid handfatet... (Akuta moderskänslor upstod.)
Så vi åkte till pappa trots allt. Sen föll de övriga brickorna. Ungarna blev friska rätt snart och skeppades till sina fäder, men jag återuppstod först på nyårsafton. Skönt att det är ett helt år till nästa jul, det blev lite pavlovskt med julmatsdofterna.
Nyårsfirandet var helt oplanerat, champagnen undantagen, jag hade egentligen inga planer på att ens komma ur pyjamasen och humöret var heller inte på topp och det grälades och gräts. Men sen vände allting. Vi bjöd en orädd gäst och badade bastu och jag fick Seaman´s shot som present och efter den var allt möjligt. Mat och egen julesnaps (vodka smaksatt med 400g frusna hallon och en matsked kummin som dragit ett dygn och sen silats och kylts. Fin färg och hallonsmak!) och sen nyårsskål på bryggan under spridda gnistrande nyårsraketer. Därefter båtfärd över kalla men öppna vatten mot byn och egendomliga fester.
Endel människor, speciellt endel specifika sammansättningar av sällskap, tar fram det bästa hos mig. Jag blir välvilligare, gladare och mer harmonisk än jag vanligtvis är. Och lycklig.
Cornelia
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar