Loppis

Jag älskar loppisar. De tillfredsställer mitt skattletarbehov och har inget med effektivitet eller målinriktad verksamhet att göra. Det här gäller moderna loppisar, där människor gör sig av med sitt överflöd, för man behöver inte komma så långt ifrån städerna för att finna lopptorg där allt är ganska lusigt, slitet och desperat överprissatt. Då vill inte köparen ha säljarens varor för att hon/ han känner sig lurad redan på förhand. Vi loppisshoppare på moderna överflödsloppisar köper mycket för att vi inte har just något att förlora, om varorna har realistiska jag-vill-bli-av-med-den-här-grejen-prislappar. Jag stöder hellre de desperata på något annat sätt än genom att våldsköpa noppiga behån.

Min väninna brukade relativt regelbundet sälja barnkläder och annat på det stora loppiset här i närheten. En gång stod jag och pratade med henne vid ståndet och såg i ögonvrån hur en flicka provade min väninnas avlagda läderrock, förälskade sig i den men mulnade när hon insåg vad den var värd. Hon frågade ändå, med svag röst, efter priset och min väninna avbröt som hastigast vårt samtal och kastade fram en låg summa att jag kunde se hur överraskningen tillsammans med läderrocksglädjen riktigt exploderade i flickebarnet. Jag tror att det var då jag lärde mig poängen med secondhand, det är en sorts generositet, som just kan utövas för att det är fråga om överflöd.

Under de senaste tio åren har jag köpt fem espressokokare på loppis. Den första nästan kastades efter mig av en mamma som vikarierade sin son i ett stånd "Jag vet inte vad det är för en manick! Ta den!" Den var liten, vit och ganska trekantig (en Rowenta, tror jag) och gjorde sitt jobb som den skulle med kaffet, men inte riktigt med mjölken, tills metallflitret plötsligt försvann och det inte i hela Europa fanns ett likadant. Jag minns att skickade runt epost under rubriken "Kär kaffekokare söker reservdelar". Mitt nästa fynd var en stor och tung Krups. Ett mejl till företagets agent i Finland resulterade i att de skickade mig kopior på bruksanvisningen, kundservicen var annars också härligt vänlig. Den mjölkvärmaren fungerade heller aldrig riktigt, men nu när den apparaten har flyttat till replokalen, kanske det kan fixas.

På mitt favoritloppis i åbotrakten i Piispanristi, hittade jag i våras en Krups igen. En lättviktare, den här gången av en lite tassig utgången modell "Espresso Bravo" som skulle få bo i skärgården. Den visade sig vara suverän! Och nu äger jag en till som bor i stan, den har jag jagat på "Blocket" i Sverige och den blev lite dyrare med frakt och allt, men visade sig i gengäld vara splitterny och oanvänd. Tack Lidköping! Mellan de två Bravona köpte jag ytterligre en espressokakare, för att jag visste att min pappa gärna ville ha en. Den förhåller jag mig skeptisk till. Designen ser ut som en östkopia på Krups, den har inget land angivet som tillverkningsort på förpackningen men en bild på svartmuskig man utanför en liten sunkig bar. Mannens beröm av den "professionella kvaliteten" på kokaren är citerad på flera språk på lådan. Och kokaren heter något typ"Gourmet DeLuxe". Hm. Men tretton euro är ändå bara tretton euro och det var pappa som stod för dem. Jag hoppas den inte exploderar åtminstone. Och att de har en täckande försäkring...

På samma piispanristiloppis har jag köpt en digimanick till min dator, den fungerade vad hårdvaran gäller, men fjärrkontrollen var sönder och softan oanvändbar, jag fick tag på ägaren och han gav mig utan knot 10 € rabatt. Jag gillar den sortens hederlighet.

Jag har utformat några riktlinjer gällande loppisshoppande under åren:

• Försök inte hitta någon specifik vara, dvs gå inte på loppis när du har bråttom och verkligen behöver något. Gör hellre regelbundna räder i lugn och ro och se om det finns något som passar dig. I vanliga butiker är kunden kung, men på loppis är det loppistempo som råder.

• Satsa på kvalitet, köp ylle, linne och siden, det är nästan alltid prisvärt.

• Håll koll på barnkläder, ibland är de nästan oanvända. Skrinnskor kan man också få billigt.
  

• Köp aldrig sällskapsspel. Det finns en enda anledning till att man gör sig av med såna och det är att de varken är bra eller roliga.

• Buntar med inrednings-, trädgårds- eller antiktidningar är ofta uppskattade presenter.

• Låt barnen shoppa loss och lär dem också att hålla utkik efter kläder. Attitydfostran är kanske det viktigaste här. Det är fint och miljövänligt om de lär sig att uppskatta återanvändning och de lär sig något om penningvärde på kuppen.
  

Mitt käraste kap är för tillfället en lång (rök-)rock i mörkblå siden-viskosblandning. Jag känner mig lite magisk i den. Den är inhandlad i en secondhandaffär och var lite dyrare, men inte i närheten heller av sitt butiksvärde. Vinröda stövlar med höga klackar var ett superkap för tre euro. En röd hemstickad polo kan vara ett missköp, men jag har ännu inte bestämt mig slutgiltigt. Jag ska ge den en till chans i jul...

Jag vill ännu poängtera att jag inte är någon samlare, de med hamstergenen beöker loppisar av andra orsaker än jag, inte heller är jag ute efter att göra verkliga klipp. Jag gillar helt enkelt loppisidén och det är en typ av shopping jag har ekonomiska förutsättningar för. Och sen är det det där med skattletandet både för mig och för andra, min bästa loppispresent är nog en mockarock åt älsklingen för en ynka euroslant.

God jakt!

Cornelia