Kräftor och maräng

Jag har för en gångs skull sovit så gott att jag är alldeles förvirrad.

Jag klarade deadlinen för pjäsen med lite marginal, natten till fredagen var version I klar! Nu väntar jag på att ha en läsning med mina skådisar, så att jag kan rensa vidare i materialet och städa upp i dramaturgin. Jag har skrivit två pjäser med flera roller, men med bara en skådespelare. Nu blev jag lite förvånad över att det på ett sätt begränsade mig att ha två skådespelare, som spelar flera roller, fast det på de allar flesta sätten är roligare med dialog. Det uppstår "logistiska" problem, när två personer förflyttar sig till varsitt set att av roller. Det får inte gå åt energi för åskådaren att försöka förstå vem som nu är vem, det måste kännas självklart. Och det gör det när det funkar, men vägen dit är lite komplicerad ibland. Det finns nog en och annan knut som måste lösas ännu på textplan, sen gör skådespelarna det konkreta jobbet i sista hand (piskade av demonregissören).

På fredag morgon åkte jag till Hangö för att se en av mina pjäser. Ungarna i skolan där vi spelade var fina, men det finns en grupp lärare som vaktar sina elever med en sådan frenesi, att de inte märker att de själva stör mer genom att väsa "schhhhh!" och blänga argt så fort barnen regarear på pjäsen. De ska regera! Det stör inte när de skrattar åt en komedi, det är meningen! Men när ska man hinna kulturuppfosta den delen av lärarna...

Vädret var fantastiskt i Hangö. Solen glittrade i havet och det var varmt och skönt och Pirates hamburgare var god. Vi åt lunch i hamnen och sen reste jag till skärgården. Nu har veckoslutet med kräftskiva och soffdrällande plötsligt bara tagit slut och i dag börjar företagarkursen på allvar. Det verkar som om jag får sällskap av kaptenen, vilket är roligt. Gemensamma studier är något nytt för mig, jag, företagsnovisen, kommer att ha stor hjälp av det. Hoppas tidtabellerna nu funkar.

Mamma verkar bättre vad gäller darrningarna, men hennes tassar domnar. Nu har de tomograferat henne igen, i våras såg de något på hennes njure, som de nu ville kolla närmare. Jag förhåller mig neutralt tills jag vet mer.

Mina stora barn har varit på sin pappas bröllop det här veckoslutet. Det lär ha varit en fin fest. Vi fick lite bråttom med ekiperingen i slutet av veckan, men sen förälskade sig min dotter i min laxrosa studentmaräng från -86 och så var den saken klar. Hon var söt som en bakelse i den något "cornyga" klänningen!

Nu ska jag packa.

Cornelia