Jobbstrulet bara fortsätter och har antagit nya underliga former, men också genererat ett massivt stöd för oss som drabbats. Den andra parten drar sig inte för rena lögner, men kan givetvis inte bevisa sådant som inte är sant. Det här leder förstås till att förtroendet och förhoppningarna att lyckas få ett samarbete till stånd börjar närma sig nollpunkten.
Men! Igår kväll kom jag hem från Oslo. Jag var ombedd att hålla en av jubileumsföreläsningarna på Barn- och ungdomsförfattarförbundets 60-årsseminarium och det var spännande men gav den mest glädjande respons. Är fortfarande varm om hjärtat. Hela tillställningen var förberedd med stor kärlek, maten var superb och programmet överraskande och uppfinningsrikt. NBU hade bl.a hyrt en spårvagn som gästades av allehanda artister som steg på och av på hållplatserna på rutten vi gjorde. Vi sjöng och drack det vin som "konduktören" generöst delade ut. Senare blev det cirkuskonster och eldsslukare och mera god mat och skräckshow med.. hmm...nunnor, faktsikt... (en present av dramatikerförbundet). Och mycket vin och lite Koskenkorva ur muminmugg (en present åt min norske kontaktman och vän) och många diskussioner och sen hem till fina hotellet på morgonkvisten. Verkligen. Ibland är mitt liv oförskämt bubbligt och kul.
Hotellfrukosten var verkligen bra och jag hade dessutom sällskap av mina danska kolleger, vilket gjorde det ännu trevligare. När jag sen, efter promenad i ösregn, verkligen hittade DVDn med "Bröderna Dahl och professor Drövels hemlighet" och en med "Elias" var lyckan ungefär gjord. Bara den lindriga baksmällan förmörkade tillvaron något.
Och nu är det söndag och jag har just vinkat av en kapten och känner mig lite förkyld. Min äldsta kommer hem redan idag från sin pappa, eftersom han vill gå och träna judo, höstens nya hobby. Kanske jag kan lura honom att se på bröderna D. med mig.
Purrrr, spinner Cornelia
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar