Jag fick nog

Det började troligtvis med en diskussion om en sån där väckarklockelampa, som simulerar soluppgång. Såna ser man ju inte i verkligheten under den här underliga årstiden. Ju äldre jag blivit, desto mer kaamoskänslig har jag blivit. Mörker går väl ännu an, men i kombination med snålblåst och evigt regn... På måndagen fick jag nog ("Tack, det räcker" tänkte jag som Frida, min vän, ofta haft för anledning att säga den senaste tiden), på tisdagen beställde jag en södernresa, på söndagen reser vi.

Vi , är denna gång de stora valparna och jag. Jag har lyckats föda dem på samma dag, den 24, med två års mellanrum, så nu fyller de tretton och femton. Detta är en födelsedagspresent, en mörkerutbrytningsrit, en oas i verkligheten... Den äldstes förstareaktion fick mig att skratta när jag kastade fram förslaget "Öh, det där, jag sku ju gå och bowla med mina vänner..." men sen tog han in informationen på riktigt.

Så vi åker till Teneriffa. Det enda jag förväntar mig är att poolen ska vara uppvärmd som det står i hotellbroschyren och att det är ljust dagtid. Allt annat kommer att vara en bonus att glädjas åt. Hotellet är ett av de lite bättre, för något sådant här kommer jag troligtvis inte ha möjlighet att göra igen på länge, länge, så det måste vara tillfredsställande fint nu när vi engång reser. Att kaptenen blir hemma är förstås trist, men alldeles väntat och ingen besvikelse på det sättet. Tror också det kan vara bra att bara umgås med den här kullen barn så här, det känns roligt. De står inför nya förändringar i livet, de ska få tvillingsyskon hos sin pappa och hans fru under den närmaste månaden. Fint.

Företagaruppgifterna gjorda för den här månaden, skönt. Jag tror jag börjar veta vad för slags "butik" jag ska ha. Skulle bara behöva lite mer tid för initiering. Nu ska årets ungdomsskådespel skrivas och det kommer att merparten av min för arbete tillgängliga energi.

Såg en pjäs jag skrivit och regisserat för fem år sedan igår. Den har snart spelat 200 gånger. Skådisarna är så välsynkade med varandra och berättelsen vid det här laget att jag känner lyckoil när jag ser dem. Kul med en sån "bestseller". En av fördelarna med att syssla med barnkultur är att produkterna håller mycket längre ute på marknaden. En roman som det tagit tio år att skriva, får kanske bara julförälljningen som sin egentliga chans, sen reas boken i februari och sen är det slut. Barnböcker (och vissa pjäser, tydligen) lever längre och kan till och med göra comeback efter en generation, då barnen blir föräldrar. God hållbarhet på barnlitteratur, alltså. Gör det den till en mer ekologisk produkt också? skämt å sido, är litteratur nog inte särskilt betungande för miljön, fast jag vet inte vad de använder för gifter när de trycker i färg, förstås... Turnéteater kan på riktigt vara en miljömedveten handling, bättre att forsla de få skådespelarna till skolan än hundratals elever till teatern. Fast egentligen tycker jag att alla ska se så mycket som möjligt av all slags teater. Nära och fjärran och ständigt.

Ekologiskt är det heller inte att resa till södern, jag kan inte säga att jag struntar i det, det gör jag inte, men samtidigt resaer jag ju, så words are cheap. Den extra och frivilliga miljöavgiften har jag dock betalat.

Åh, förväntan är ett fint tillstånd. Den hemska pengasumman känns redan som ett litet pris att betala genom att jag varit så glad åt denna resa. Om nu mammas cancer har lärt mig något, så att det inte finns några garantier för att det man uppskjuter någonsin kommer att hända. Nu har jag möjlighet till detta, nu ska det göras.

Cornelia (snart i bikini)