Jag har ingen speciell orsak att vara glad just idag, men jag är det. Känns lite som när man hittar ett smickrande klädesplagg i sommarskåpet som man inte saknat, men som är en gammal favorit. Och nu talar jag inte om den ljusgula snoopycollegen ("kålitjar" som nu 10-åringen skrev på en liten lapp på sin klädhylla avsedd för såna) från 80-talet; favorit- ja, smickrande-nej.
Jag tror det gör gott för själen att få vistas i sina barndomslandskap. Och det gör gott att ha människor i sitt liv som kan återge en de konturer som gråsorg kan sudda ut.
Cornelia
5 kommentarer:
Rötterna ger näring och det är gott för själen! Bara det kommer lite sol och värme nu också så...
De där dagarna när man är glad utan orsak är som att få en present bara för att det är fredag. De värmer länge.
Härligt, Cornelia, jag är så glad för din skull! Kramar till er alla, Mari
Jag har läst sträckläst din blogg nu på morgonen och jag kan bara säga att jag tycker att du är helt otroligt underbart duktig! (Och nu skäms jag lite över mig själv, för jag har bara ett barn att ta hand om och ändå klagar jag....)
Hatten av för dig Cornelia
Kramar från en finnpajsare i Sverige
Tack för kommentarer! Till den snälla "pajsaren"; Duktig och duktig, ofta känner jag mig mer tokig än duktig :) Att ha ett enda barn att ta hand om är faktiskt tungt på ett annat sätt, det finns absolut ingen anledning att skämmas! Duktighet är överskattat. Det är visserligen det som får världen att fungera, men det är inte särskilt roligt. Jag vill vara underbar hellre! :0D Kramar!
Skicka en kommentar