De senaste två veckorna har varit så fyllda av vårfester, grundskoleavslutningar, födelsedagsfirande och till slut; avresor till och från skärgården att jag inte klarat av något annat än att hålla det praktiska inom hanterliga ramar. Faktum är att jag inte ens riktigt klarat av det. Jag har varit en sur, ful och avig mamma, en utmattad, hålögd och skör. Usch! Jag hatar verkligen mitt liv (mig) när glädjen helt rinner ur det och just så skapar man en verkligt ond cirkel, för att inte säga tvärt nedåtgående spiral.

Med fyra barn hade jag aldrig känslan av att inte räcka till. Visst, att inte kunna organisera vardagen tillräckligt bra, att missa det ena och det andra, men jag kände mig inte i grunden otillräcklig, som jag gjort nu med fyra plus en baby.

Och nu vill nämnda baby ha mat igen, så jag måste rusa. Återkommer.

Cornelia