Glufs! Vardagen åt upp mig. Jag har haft bara halva besättningen valpar (3 av 5) under de senaste två veckorna och ändå har jag inte fått något vettigt gjort! Dramatiseringen som borde sysselsätta mig mycket mer än den gör, blir färdig(are) i så långsam takt att det är nästan svårt att se någon rörelse alls. jag hade tänkt att jag kunde jobba intensivt med den under de veckor som småflickisarna är hos sin far, men "intensivt" med en babyisbjörn är inte samma "intensivt" jag känner känner sen tidigare, liksom.

Isbjörnen har börjat med fast föda och jag försöker gå ner till något slags fåfängt hopp om mysammande morgon och kväll, som jag ju egentligen vet inte funkar särskilt bra. Hans morgon är nu kring nollfyra, den fasta dagsfödan och kvällsvällingen till trots är han helt enkelt hungrig då igen och vill äta, något mysande är det inte fråga om. Sen somnar han om och jag ligger och stirrar och undrar hur mitt blev så här, på om jag verkligen kan känna mig lättad över kvarskatten om 4000 €, nerjusterad från 6000€ (Tack! vill jag ropa. Och samtidigt Perkele!) och på om jag någon gång kommer att få träffa min revisor utan dubbla deadliner som galopperar mot oss från minst två håll. Men jag gläds åt att att fundera på framtiden igen, det ÄR mycket bättre att lite oroa sig för den än att grämas över det förflutna. (Överhuvudtaget är det en gåva att få ha en revisor. Tillåter jag mig försiktigt att tycka, så försiktigt att jag inte alltid känner igen mig själv.)

Halvårsbesiktningen nu genomförd, 74,5cm och 10840g. Tja, kanske inte något under att killen vill äta lite på natten också...


Cornelia