Julen blev ljuvlig, maten var (är!) överdådigt underbar och klapparna fina. Luciatåget rörde den älder generationen till tårar. Jag vet inte om jag kan ta så här mycket idyll! En snövit jul skulle troligtvis ha blivit för mycket, helt enkelt. Jag kan till och med tycka att det är lite vitsigt att gräset är påskgrönt och ampeljordgubben blommar... (En tidigare svärfars plumpa försök till rotande i hans sons och mitt tidigare liv per telefon ger också jämvikt! )
Jag gratulerar oss till knytiskonceptet som inte kör slut någon enstaka Bree (Brie) och dessutom ger alla en chans att delta, vilket igen leder till en fin atmosfär, eftersom engagemang är den enda vägen till lycka. Jag har en gång i mitt vuxna haft den tvivelaktiga förmånen att sätta mig vid dukat julbord, utan att själv ha lyft ett finger och det var ingen kul jul alls. Jag var liksom utanför julen och inte inne i den. Nu purrar jag lyckligt inomjuls och förundrar mig över att idyll kan uppstå också i institutionaliserade situationer, när efterfrågan på harmoni är så desperat att den sällan kan uppnås ens momentant.
En pyjamasdag kvar! Sen ska vi åka till min far, ännu längre ut i skärgården.
"Giv mig ett bo med samvetsro" i "Giv mig ej glans, ej guld..." har jag alltid sjungit som "sammetsro"... Det har jag nu. Önskar det samma till er!
Cornelia
4 kommentarer:
Åh, vad fina änglar! Och så roligt att se att också andra har julbordspynt på varje middagsgäst tallrik, vi har samma tradition och just änglar som blir allt gråare och kärare med åren. Yulekramar från USA, hoppas vi ses i januari sötnos? hälsar Mary
cornelia!
din blogg är mitt godis, jag blir så glad. knytiskoncept och luciafölje. och nu är du då ännu längre ut i skärgården, gnistrar det över fjärdarna? jag tänkte om vattnet är nästan fruset, som en skör kristallskorpa?
vill du förvrigt helst att man frågar - åh, så jag har frågor!- här i commentsrutan?
Frida
Mari!
Jag hoppas att årets änglar håller som dina, men i stället för att bli charmigt grå, tenderar de att tappa hela kalufsen och se ut som glada cancerpatienter.
Julgransbollen man skymtar i vinglaset fungerar annars som placeringskort, du har kanske haft samma idé, fellow Pyssla?
Nyårskramar!
Cornelia
Kära Frida!
Du får gärna lämna dina frågor just här.
Ingen isskorpa för tllfället, bara vemodig dimma. Vackert det med!
Nyårspurr, Cornelia
Skicka en kommentar