Trista mammanyheter. Vi har ju hela tiden väntat att hon skulle bli bättre, sluta må illa, samla krafter, men icke. Hon mår bara sämre, riktigt dåligt hela tiden trots mediciner och när jag körde henne till och från Åbo för magPEGsbyte (PEGen bara krånglar, läcker och inflammeras) så märkte jag att hennes händer börjat skaka, liksom vibrera när hon sitter stilla. Tvingade henne att ringa en läkare, det ska ju för fanken inte bli sämre nu?! Frågan är bara om det finns en person som kan säga något om hennes allmänna tillstånd. Det är så många olika specialister som behandlat henne. Det är lite av "behandlingen lyckades, patienten dog" över det hela. Ingen håller koll på hur hon mår. När ska man sluta behandla kroppsdelar och rikta in sig på personen? Vad har man för glädje av att vara bevisligen cancerfri, om varje vaken minut är fylld av plåga och obehag?

Idag fick hon tag på någon som ska titta på henne på torsdagen. Kör henne till Åbo till tåget, eller till Helsingfors, om hon inte orkar med tågresan. Vi får se. Ex-svärmor, som är läkare och snällt svarar på mina oroliga frågor, sa att behandlingen mamma fått är så massiv och hård, att det nog kan ta sin tid, innan det vänder. Ska resa bort på tumanhand med kaptenen på fredagen, är det tänkt och bokat. Känns inte alls bra det här. Oroar mig. Skitliv.

Cornelia