Som tonåring var jag aldrig särskilt bra på att skriva dagbok, redan som barn hade jag en tänkt läsare som verkligheten lite måste redigeras för, vilket tärde på dagbokssyftet som jag ser det; inte att rapportera händelser, utan ett medel för att förstå sig själv bättre.
Nu förtiden skriver jag sporadiskt någonting som heter "Ångestdagboken". Den består mest av uttalade ångestar i form av en lista. Den fungarar så som perspektiv fungerar, jag skriver ut rädslan, tittar på den och andas in den igen, men nu i en lite mer hanterlig form. Ibland försvinner faktiskt magkrampen av att bli utskriven, det är överraskande och inget jag mera förväntar mig, men fint när det händer.
Cornelia
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar