Vad är det här? Det här vädret? Kallt och obehagligt. Favoritmustaschen hade visst rätt när han sa "Höstens första!" när jag ivrigt pekade på en lysande prick i gräset. Fjortonåringen anser att lysmaskar lyser för att de är mörkrädda.

Samma fjortonåring konfronterades med Fader Okänd med den nya igår. Jag har sagt mina storisar att de verkligen inte behöver hata honom för min skull, att saklighet alltid är bra och kanske till och med önskvärt, men detta barn tyckte inte att hon vill hälsa på honom, dvs bemöta hans avmätta nick. Hon kan vara hård som flinta och jag respekterar nog detta i detta fall, ungarna har sina egna relationer som de behandlar som de finner för bäst, självständigt inom vissa gränser. Som hon beskrev situationen var han inte oberörd, snarast skärrad. "Han ser annorlunda ut nu när man inte står honom nära längre. Mera som den han tydligen är." sa hon. Så nu är den milstolpen passerad. Bra så, antar jag, inte längre så uppriven.

Jag tror lysmaskar lyser för att de tycker det är roligt. En ganska konstruktiv sak att göra med sin bakdel.

Cornelia