Städning, städning... zzzzzzzzzz.......

Jag är inte all over-praktiskt lagd, men jag är organisatorisk till min natur och det förenklar min tillvaro. Jag är en pyssla, jag gillar att reda bo, men jag hatar verkligen att "ta i" som man borde när det gäller verklig städning och inte bara vanligt tärande vardagsplock. Eventuellt är det därför jag är bra på att underhålla en acceptabel städstatus i mitt hem, jag gör vad som helst bara jag slipper "ta i". Stora städprojekt gör mig lamslgen av tristess, tristess av den barnsliga kalibern, sådan som man tror ska ta kol på en för alltid. Bara att skriva om det gör mig sömnig som ren defensreaktion. Det slår mig nu att det kanske är därför jag är en ordningsmaniker, jag ogillar verkligen att man lämnar efter sig saker, så där som barn bara gör och ju längre man kan skjuta Grovstädningen framför sig, desto bättre. Dels beror min städneuros också på att jag bor så trångt, en liten lägenhet blir både rörigare och skitigare snabbare än en stor och för att jag ska kunna jobba hemma krävs det en maximal känsla av (relativ) rymd. Fyra ungar som lämnar efter sig ett par saker var i vardagsrummet leder ofelbart till osto-ja myyntiliike- känsla, men det som kan vara attraktivt på loppis gör mitt intellekt grumligt i hemmaförhållanden. Jag kan inte tänka om mitt bo ser ut som ett slagfält. Det skulle definitvt vara lättare att kunna strunta i sådana bagateller och som konstnär har man ju på något sätt rätt att vara bohemisk, men jag kan inte. Det bara inte går. Min favoritaversion är s.k. råttbon som uppstår när man "plockar undan" genom att samla olika småsaker på ett ställe där vanligtvis inte en av grejerna ens hör hemma.
Ingenting är så oglamoröst som städning, jag lägger glatt in sill och bakar matbröd, men det är för att det alltid renderar i positiva kommentarer, medan städning är ett typiskt skitjobb som bara märks när man inte gjort det, en negativ uppgift, på något sätt.
Varför skriver jag det här nu? För att det är en liten julstädning på kommande i mitt andra hem och jag har inte haft hjärta att totalvägra min utarbetade karl den hjälp han bett om. Åh, så jag ångrar mig. Om ni inte hör av mig igen har jag dött av leeeda...