Aprilväder. Jag har kurat både skymning och gryning och dagsljus. Mitt liv påminner ibland om en bättre heminredningstidning nu när jag sällskapar med en öppen spis i skärgården. Njuter mycket av det. Men det här veckolsutet gled förbi mig alldeles för fort, jag är inte alls så bra på att snabbkoppla av som jag var tidigare. Alla processer tar längre tid nuförtiden, eller har jag bara lärt mig att låta dem ta den tid de tar? Fjolårets bordspåskliljor, som jag petade ner i rabatten i höstas hade kommit upp. De är små och taniga, men perfekta, så miniatyrer de är. De verkar ha satsat allt på perfektion och struntat i storleken. Sparsamt skärgårdsbeteende á la martall.

Såg Biers "Efter Bröllopet" igår kväll. Ingen riktig filmnjutning eftersom jag hade pennan i högsta i hugg i avsikt att idag säga något fiffigt och strukturellt om den. Men en bra film. Om hur vi försöker ta kontroll över våra liv, om vad som får oss att svika och om att spela Gud. Med framgång. Vilket var en rolig om än oroande upplevelse. En intressant detalj i filmen var en översvallande, god föräldrakärlek. Oftast är ju relationen mellan barn och föräldrar problematiseradi fiktionen och här finns också en mäktig konflikt att behandla, men en ung vuxen hade hela tre föräldrafigurers varma kärlek och omtanke att stöda sig emot när livet sparkade henne i huvudet. Jag gillar att bli överraskad på det sättet.

Mamma påstår att hon mår lite bättre och att hon idag varit uppe mer än under hela förra veckan. Blek är hon ändå, men okej, låt gå för lite piggare. Jag hade hälsningar av hennes hund, som är glad fostertax hos pappa. Ruffa såg lite ut som om hon hade tupé på sne, för hon var så lurvig. Slickade nästan ihjäl mina barn.

Nu ska jag snart gå på skolmöte igen. Man blir så trött på dumhet och feghet i politisk kombination.

Cornelia