En glamourpeak i livet! Stipendieutdelning och dålighetsliv i Åbo! Till min stora glädje hade jag väninnesällskap med från Helsingfors och det var just så härligt som jag förväntat mig. Ibland överraskar livet en med att låta allt fungera enligt förväntningarna. Nåja, nästa enligt förväntningarna, det var lite ödsligt i dubbelrummet på hotellet, kaptenen i mitt liv fick förhinder.
Vi bevistade alltså själva utdelningen där programmet var blandat vad gäller nivå. Det är pk-självmord att säga, att ens tänka något negativt om barn som uppträder, så jag säger inget om det, men nog om att ungarnas ledare låtit sina egna ambitioner ta plats på barnens bekostnad, samtidigt som den egna talangen kanske inte var så omfattade. Långa program med flera koreografiska element som jag kände igen från högstadietidens jumpa. (Likadana trikåer också).
Härlig sång hörde vi och nu kan jag inte, relativt omuskalisk som jag är, bedöma kvaliteten, men jag är rätt säker på att den var excellent. Jag fick rysningar. Härös tal var bra (hans film också, såg den med mina stora valpar tidigare i veckan) och det han sa om "viljan att förkovra sig som drivkraft i konstnärskapet" fick mig att fundera på min egen motor. Tror nog han har rätt, men jag skulle kanske inte uttrycka det så högtidligt, min drivkraft är nog nyfikenheten, vilket kanske är ett förstadium till Härös.
Efter det skumvin och melontärningar och motsvarande. Sen började det kuliga. Vi var tre som gick på krog, åt gott och mycket rött kött och sen fortsatte väninnan och jag med mera skumvin och whiskey på andra krogar. När jag egentligen skulle ha krupit ner i min ensamma bädd, hittade jag pristagarna i hotellbaren och så slutade partajandet först på morgonen i obskyrt sällskap och plundrad minibar. Underbart!
Att vakna till hotellfrukosten var lite plågsamt och eftersom det var uteslutet att sätta sig bakom ratten på flera timmar, gick jag ut på stan för att hitta en frissa för att göra något åt min centrifugerat-spöke-look. Jag lyckade till och med jaga den premedelålders bekvämligheten/fegheten på flykten och lät frisören klippa en "lite busig lugg" för att tala som en damtidning.
Nyfriserad, men fortfarande inte i körskick, traskade jag till det nya församlingshemmet och hade tur, för min kusin fanns där på jobb. Sammanhanget och platsen gjorde mig road och rörd, för jag fick ju den tröst jag sökte och både huvudvärkstabletter och saft, samt trevligt sällskap. Sen shoppade jag på Åbos eminenta UFF (himmelsblå mockakjol, grå munkjacka, nansos frottéblus =15 €) och efter en sen sushilunch ansåg jag mig avgiftad och begav mig till skärgården.
Här sitter jag nu och borde fundera på min pjäs, men tar det ännu lite lugnt, ännu en liten stund...
Cornelia, som fotat häggmispel
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar