Hälsningar från påsk i skärgården! Som alltid när jag ska resa tillbaka till stan är det strålande solsken. Skärgården verkar ha någon inbyggd välkommen-åter- marknadsföring på gång.

Äntligen också goda mammanyheter; bevisligen och mätbart har hennes metastaser minskat i omfång! Det är alltså någon idé med den här behandlingen som krymper också min mamma till myrstorlek. Motivationen för den här veckans nya behandling är förstås i och med de goda nyheterna, men illa har hon ändå mått under veckoslutet.

Idag får jag hem alla mina barn, det blir härligt. Påsken var mat och dryck och påskhare med släkt och vän, men också migrän och skrivfrustration. Jag tror inte alls på att allt har en mening, men om jag riktigt pressar pollyannan i mig, medger jag att migränen fungerar som en huvudströmbrytare (ursäkta ordleken), jag går i däck och tvingas vila, för det går inte att göra något annat samtidigt, inte ens skrivangsta. Synstörningarna och huvudvärken/illamåendet kommer bara aldrig i realtid, utan när någon spänning eller stress släpper. Jag är inte så glad över att två påsklovsdagar gått förlorade, hur ändamålsenligt (=rätt åt mig) det än var, men hoppas jag slipper sånt nu när valparna är tillbaka i kenneln.

Kristallkrona! På tal om huvudströmbrytare. Jag har blivit med kristallkrona! Tur att min kapten har både humor och elektrikervän, för nu gläds jag som en prinsessa åt ett smycke varje gång jag går till köket. Ja, ja, jag vet att det är bara plexi, men ändå...

Cornelia