Bryssel är kanske inte det mest självklara resemålet för en turnerande teater, men där har vi nu varje fall varit. Vi spelade för de finska eleverna på Europeiska skolan, lågstadiet på 250 barn och högstadiet och gymnasiet på 160 elever sammanlagt. Olika pjäser, om någon undrade. En skola med 3000 elever är förstås en upplevelse i sig. Ungarna var artiga och väldisciplinerade och lärarna sympatiskt tacksamma över det orädda och aktuella innehållet i våra pjäser. Man berättade att det kokar under ytan i många utflyttarfamiljer. Att få jobba i Bryssel anses vara en så stor ynnest, att man i första taget inte erkänner några problem alls. Speciellt inte för släkten i Finland. Den initierande chocken lär vara arbetstiderna. Ingen går ifrån jobbet före klockan 19.00. För en familj kan det betyda att samvaron blir krympt till en timme om dagen. Det är ganska lite i en barnfamilj med skolbarn. Vi är vana vid att spela vår lågstadiepjäs för 7- till 12-åringar, den är skriven för den åldersguppen. Ett så stort åldersspektra är något av en utmaning, men vi har blivit ganska bra på det. Vi fick hicka när lågstadiet á la Bryssel tågade in i jättesalen; de minsta såg väldigt, väldigt små ut och visade sig också vara fyraåringar som allra yngst. De var duktiga. De kunde sitta tysta, även om de minsta nog inte förstod så mycket. Men en fyraåring är alltså också ett skolbarn. Skoldagen slutar halv fyra och sen är dags för eftis. Efter sju kommer mamma eller pappa efter sin unge.

Eventuellt föklarar det här en del av drogproblemen på högstadiet. "För mycket pengar i kombination med för lite vuxenkontakt" som en av lärarna sa. "I och för sig behöver man inte mycket pengar för att bli hög här. Dealarna kommer till skolporten och har du 2€ så är saken klar." Mycket riktigt var en av de yngre tonåringarna hög som ett hus. Läraren hade inte fått tag på hans mamma ännu när föreställningen började, men hon dök upp mitt i pjäsen, som handlar om familjevåld, och satte sig att vänta. När föreställningen var slut kastade hon sig över sin son, hon slog honom och rev honom i håret, medan hans klasskamrater tittade på.

En desperat handling av en desperat förälder. Jag tror att våld handlar om desperation, när det inte handlar om sadism.

Var det vi upplevde toppen av isberget eller ett ytterlighetsfenomen? En läraråsikt var att drogtestandet oftast är ett kontaktförsök, barnet vill ha sin förälders uppmärksamhet till varje pris. Ett annat problem som nämndes var språkförbistringen. Den ena timmen i dygnet av familjesamvaro räcker inte till för att modersmålet ska utvecklas till det fundament i personligheten det borde vara. Det har har långtgående följder.

Det är svårt att berätta om de här upplevelserna utan att låta som en kvällstidningsjournalist. Och svårt att inte känna lättnad över de annorlunda skolsammanhangen här hemma, utan att alls vara blåögd, i varje finländskt högstadium finns det någon som knarkat någon gång. För mig som ska skriva en pjäs om kommunikation mellan hennet och skolan är det förstås intressant och eventuellt användbart stoff, men mest känner jag mig olustig.

Cornelia