Byrån för befrämjande av inflyttning och boende i skärgården överraskade mig denna måndag genom att inte dränka mig i solsken när jag stävade iväg från ön, istället hade man pudrat allting med den renaste nysnö och gjort småvägarna dramatiskt hala. De måste ha någon ny anpassad kampanj på gång...

Min karamellklädsel har inte förlorat sin tjusning ännu, till fredagens dans köpte jag två second hand-klänningar, en orange och en lila. Det blev den lila, för att matcha flamingosarna i den aktuella kvintetten. (Jag tror de var aningen ansiktslyfta, eller så bara otroligt fräscha på ett otroligt svenskt sätt) Egentligen kan jag inte dansa, inte speciellt bra i varje fall, trots barndomens folkdansbakgrund (ja, jag äger en folkdräkt!), men jag klarar mig om kavaljeren är kunnig eller bekant (annars kan min tätt-intill-strategi missförstås). Och jag hade så roligt och lite berusat och lite romantiskt med kaptenen (som både är bekant och kan dansa, optimalt!) Jag kan rapportera att Scholl's partyfeet funkar. Jag dansade hela natten i skyhöga klackar och fick inte ont i baktassarna. Däremot kunde man kanske ha stretchat någon muskel på lördagen, för idag på måndagen när mellantösen och jag var på Friskis och skuttade, märktes en viss stelhet. Höga klackar liksom transporterar spänningarna till oväntade ställen.

Jag har fått min första version av pjäsen klar! Tadaa! När vi hade läsning, märkte jag att den är mycket färdigare än jag trott, så nu börjar vi jobba. Jag har tänkt ha en skrivpaus efter detta jobb, men nu är jag inte så säker, det känns som om allting är möjligt. Men att läsa mycket skulle också vara bra, att tanka lite emellanåt. Och så ska jag förbereda mitt konstläger, regi för nordiska amatörteaterungdomar, två gånger fyra dagar i sommar. Jag får ta mina storisar med som extrabonus på den rätt oansenliga lönen. Men det lät så roligt att jag ville göra den keikkan. Och så tror jag ju också att det är bra för ungarna.

Jag är efter-friskis-hungrig. En liten smörgås och sedan sömn.

Cornelia