Den här påskhäxan är rätt trött idag. Vi hade en lyckad påskmiddag igår och jag tänkte igen att det alltid är det värt att pyssla ihop mat och dryck och samvaro för sina vänner. Det är dessutom härligt att dela värdskapet med Kapten, det bara fungerar på något sätt, och jag blir helt varm om hjärtat när gästerna säger att de trivs hos oss och att det är gott. Jag är ju inte praktiskt lagd inom hem och hushåll på något annat sätt, än just vad gäller bakning och mat, kanske bekräftelse inom det området därför känns extraljuvt?

Sen är det också fint med ungdomar som gäster. Jag är inte förtjust i barn så där i allmänhet, jag gillar endel bara, men jag kanske faktiskt är lite fascinerad av ungdomar en masse. Deras kalvighet berör mig på något sätt. Att vara ung är så obönhörligt. Att plötsligt möta en vaken nästanvuxen blick är magiskt.

Idag ska vi köra hem igen. Jag har sovit dåligt och vill inte alls ge mig iväg någonstans. Carsten Jensen höll mig sällskap inatt.
Nu har jag druckit en skål kaffe och ätit ett par pskägg och annan choklad, så jag antar ett en tupplur inte går att förverkliga. Åhh, vad jag är vemodig plötsligt.

Ute är det givetvis vykortsvackert, som alltid på avfärdsdagar...

Cornelia