I sommarstartgropen

Jag kan inte tro det; i morgon börjar mitt sommarlov! Av en slump har jag gjort som ska, inte stressat slut på mig strax före ledigheten, utan trappat ner. Det lär vara vanligt att man jobbar som ett djur just innan man får semester, med den påföljden att det tar en tio dagar att alls varva ner och har man bara fyra veckor på sig för återhämtning, är tio dagar en ganska stor del av kakan.

Min slump består av ett annulerat arbete, sådant händer en freelancare, men tack vare ordentliga skrivna kontrakt lider inte ekonomin oskäligt mycket. Lite förvirrad blev jag däremot, min själsliga tidsorientering tappade lite riktningen, men just det gjorde förmodligen att jag kopplade av, så jag klagar inte, inte så länge jag jag inte måste slåss för mina rättigheter, men beklagar nog att projektet för min del inte blev av.

Funderade på paradoxen med skrivna kontrakt. De som gör upp kontrakt som man ska, blir mer sannolikt involverade i konflikter, just för att det finns ett avtal, svart på vitt. Det är ju endast då man har medel att stå på sig. Har man igen gått med på luddiga muntliga avtal i enrum (ja, de är juridiskt bindande, men hur bevisa vad som sagts?), finns inget annat göra än att tyst svälja besvikelsen och de ekonomiska förlusterna. "Konfliktfritt" men tärande i längden. Inte bara för en personligen, utan för hela skrået. Då börjar hastigt egenskaper som "snäll och billig" bli viktigare än "begåvning och kapacitet".

Förra veckoslutets höjdpunkt var Fridas härliga fest bersån! Tack ännu för den.

Den här veckan har jag fortsättningsvis försökt sporta regelbundet (kakätandet i bersån och glassen på balkongen kräver lite fysiska åtgärder) men jösses så jag onjuter av den typens konditionsträning. Jag tycker om det efteråt, ja, då känner ju hur kroppen tackar mig, men under träningen vill jag bara bort. Gårdagens motionsform var simning. Omständigheterna var de bästa, min snälla vän och granne tog mig till simstadion (antagligen tyckte hon det var på tiden att jag besökte stället, jag hade aldrig varit där trots att jag bott här i snart tjugo år! Det tyckte jag också) och vädret var ljuvligt och det var inte överfullt i bassängen, ändå kunde jag inte fokusera på att ha det skönt mitt i träningen, inte ens fast jag mycket väl klarar att simma min kilometer utan att förgås.

Jag tror att det beror på mina ätstörningssymptom i ungdomen. Motion, just löpning och simning, är för förknippat med straff och späkning, inte med glädje och konstruktivt upprätthållande. Av någon anledning går Friskis fritt från de här konnotationerna, som bäst är F&S helt enkelt så roligt i sin förutsägbara mångsidighet. När jag fäktades i min ännu tidigare ungdom, var det lika, jag uppfattade det inte som motion, det var tävling och roligt som självändamål. Hur ska jag nu hitta samma känsla i att spring och simma? Jag behöver säkert en beteendeterapeut för att kunna omprogrammera mig, eller hjälper seghet? Nu vill jag vara i god kondition, jag vill vara frisk, känner jag. Det är säkert ett ålderstecken...

Andra höjdpunkter under veckan som gått, var främst möten med vänner, över lunch och annars, det är underbart med tid för det! och sen Eurovisionen. Inte för att jag tycker att evenemanget rent musikaliskt är någon höjdare annat än i sin egen underliga genre, men för att hela familjen vakar tillsammans och har åsikter och för att ungarna är såna eurovisionsfanatiker, att man bara kan beundra ett sådant glödande intresse. Nåja, hela och hela, både den minsta lilla och kaptenen gick i däck innan det hela var slut och avgjort, men det hör också liksom till.

Söndagen var också en höjdpunkt. Vi gjorde just inget, bara var tillsammans, drällde på balkongen, tog en promenad via glasskiosken till parken och hann spela ett spel ännu rätt sent på kvällen. Det sista, spelet, gällde förstås inte arbetsnarkomanen, han måste påbörja sin arbetsvecka redan på söndagen, men det tycker jag är helt acceptabelt. Men jag oroar mig nog. När tappar man förmågan att varva ner och koppla av under ett par dagar? Hur långt har det gått då?

Själv märker jag hur avkoppling ger mer kreativa idéer och lekfull energi. Medan vi drällde på balkongen, översatte jag på skoj Finlands eurovisionsbidrag.

Där som männen rider bra

där kan ingen ängslig fårskock va’

Där som männen rider bra

där hör man yl av vargarna

Jag har resten också... Ja, "rider bra" är ju inte så suveränt, nej...


Cornelia* snart hos pionerna

PS. Bakade på begäran bröd till söndagsbrunchen (vilket betyder att vi inte kom oss för att göra frukost i tid), kaptenen önskade bröd-bröd, jag ville ha muffins. Se bildens hybrid. Bröddeg i muffinsform.