Pengar, pioner och andra blommor

Strax innan jag reste iväg mot struvor och röda lösnäsor i skumgummi (ha-ha, inga kan bli så förförda av valborgsbarnsligheter som vuxna förståndiga människor!), öppnade jag posten. "Trööööt!" Stort misstag. Jag har tjänat mer i fjol än beräknat, vilket resulterar i att jag måste betala tillbaka en del av bostadsbidraget och att det sänks inför kommande period. Jag har tjänat tiotusen mer än beräknat, därför ska jag betala tillbaka nästan hälften av det, som det ser ut nu. Inkomstfälla, javisst. Verkligen irriterande, att allting jämnas ut tills det inget betyder om jag jobbar mycket eller lite. Det här var det privata, subjektiva gnället, i princip är jag helt för att man försöker skapa en så stor medelklass som möjligt, tror nog att samhället är lugnast och tryggast så. Men ingen ingen större idé att jobba ihjäl sig åtminstone. Fpa utgår också lite snorkigt från att jag kommer att tjäna lika mycket som ifjol, för "de har inte tillgång till annan fakta". Jaha? Att jag förklarat extrapengarna med en engångsbetalning från utländska förlag betyder inget. En kela-hjärna är byggd så att endast fyrapersonersfamiljer med fasta arbeten existerar i verkligheten och allt annat är konstigt och suspekt. Och givetvis är det så att om man estimeras sin inkomst för högt, att man inte då kan erhålla bidrag retroaktivt. Puh. Nåja, systemet är kanske inte vettigt eller rättvist, men det går att förstå, åtminstone. Det andra kuvertet innehöll avslag angående biblioteksstipendium. "Anslagen räckte inte till" och inte kan man överklaga heller. Och ingen vet enligt vilka kriterier detta mystiska statliga stipendium utdelas. En sak är säker; inte har det något med bibliotek att göra, i varje fall. Varken för den sökande eller för biblioteken. Jag gissar att kakaokraniet jobbat övertid och hoppas det uttömt all sina dåliga karma på min post och nu låter mig vara ifred.

Men valborg blev så lyckad som en valborg kan bli! De röda näsorna på vännerna, mat & dryck, lite såpbubblor och ballonger, de nya skorna och det ljuvliga, ljuvliga vädret. Resten av helgen har jag mest tillbringat som extralätt lättmatros på diverse båtar. Skulle ha önskat mer ledig tid, mer sömn och mindre spända käkar, men nöjer mig med fin valborg och sjöliv som tar en till småöar med trevliga människor, för det mesta. Endel bjuder på rom! Och trädgårdsarbete. Jag är tuktaren av hallonsnår. Pionerna växer så det knakar. Kanske blommor i år redan? Klematisen får en att tro på ett liv efter döden, genom att spreta ut gröna blad från dödbrun pinnestjälk. Min mor fick mig en annan vår att hicka till när hon ringde och sa "Jag är Jesus!" och jag hann redan tänka att det finns andra sjukdomar man kan få än fantasilös cancer, men det visade sig att hon med framgång återupplivat några pelargoner efter vintervilan (pelargonernas, inte hennes). Tog några kvistar häggmispel åt henne från skärgården eller "häggvispel" som kaptenen trodde trädet hette, själv fick jag några kvistar körbärs- eller paradisäpplesblommor av den samme.

Cornelia

Ps Skorna är främst fotade för att kunna MMSas till en vän och scenograf som en gång , när vi vandrade genom ett österbottniskt Citymarket, utbrast"Vem fan köper sina kläder här?!?" Jag pep "jag" och brukar alltid efter detta sända henne bilder på det jag inhandlat på nämnda ställe... Oftast skor, faktiskt. Det är lätt att roa en estet. Och kul!