Jag klarade tidningshyllan idag. Men igår besudlade jag mitt sinne med annan ytlig litteratur, Cecilia Rees' "De försvunna". Det var inte frivilligt även om jag får skylla mig själv. Eftersom jag inte tycker att mina barn läser tillräckligt, har jag infört ett belöningssystem. När barnet läst en valfri kapitelbok läser jag den och sen går vi på tumanhand på glass och diskuterar innehållet. Det är min tolvåriga tös som fått tag på "De försvunna". I och för sig blir det intressant att diskutera varför jag tycker boken är bara strunt och i och för sig är det bra att intressera sig för att försöka formulera den känslan i begripliga ord. Problemet med den här sortens böcker är att de, precis som Kitty-böckerna jag älskade i de tidiga tonåren och tidigare, saknar handling och beskrivningar som skulle ge karaktärerna något djup. Faktum är att karaktärerna inte ens är riktiga karaktärer. De är skisser av skisser av skisser av personer. Det är inte en möjligt att ge en sådan dimmfigur djup. Någon sa att tv-serien "The Bold..." är befolkad av personer som avsiktligen ingenting uttrycker med sina ansikten, för att var och en ska få projicera sina egna förhoppningar och farhågor på "karaktärerna". Kanske fungerar formellitteratur för prepubertala på samma sätt?

Egentligen borde jag skriva på min pjäs nu. Men jag sölar och gonar mig lite i vetskapen om ett veckoslut utan familjeförhinder. Jag kan dricka mitt kaffe nu och strunta i att jag inte kommer att somna och istället skriva sen. Om John Blund igen missar mitt sovrum. Jag har sovit uruselt den senaste månaden och nu fått medicin, men jag blir så groggy av den att jag inte vill ta den.

Mammarapport; på tisdagen tar de in henne och behandlar henne på onsdagen. På fredagen kommer hon hem. Sen ska vi se igen.

Dagens gärning; demonstration för konstnärers och forskares socialskydd. Riksdagshusets trappa blev full. De som lever enbart på royaltyn samlar inga pensionspoäng, det samma gäller personer som får arbetsstipendium. Arbetslös kan en författare till exempel inte vara eftersom han eller hon anses kunna sysselsätta sig själv. Det som gör mig argast är den uppenbara godtyckligheten Fpa utövar. När bostadsbidrag och barndagvårdsavgifter ska beräknas anses ett arbetsstipendium vara inkomst. Okej. Men sen när sjukpenning eller moderskapsersättning ska beräknas på samma inkomstperiod, så räknas plötsligt inte stipendiet som inkomst! Que?!

fräser Cornelia