Jag gillar popoulärkultur, speciellt vecko- och damtidningar, men på sista tiden har det blivit för mycket tidningar och för lite litteratur. Jag är inte speciellt förtjust i modemagasin, jag gillar mer pragmatiska tidsskrifter. Till mina nyaste bekantskaper hör tidningen "Gör det själv". Jag visste faktiskt inte att det finns så många tidningar riktade till herrar, utan att vara herrtidningar. I jämlikhetens namn kan väl vem som helst vara intresserad av renovering, byggnation, praktiskt båtägande etc... men om man ser på annonserna, ser man att män är den största förmodade läsargruppen. "Gör det själv" är så bra layad att den tilltalar också mig, som inte har någon erfarenhet av hammare&spik, utöver vad nu ett vanligt hushåll kräver (kände mig rätt omnipotent igår när jag rensade stoppet ur tvättmaskinen). Men man kan få strömsöångest också när rivandet av en mellanvägg entusiastiskt beskrivs som "något vem som helst kan utföra!" Först tänker jag "Jaha ja, det kanske stämmer" och börjar se mig omkring efter onödiga mellanväggar, i sig en onödig aktivitet i en hyreslägenhet. Sen kommer tvivlen "hmmm, det verkar kanske ändå lite svårt..." och till sist insikten "Nej, det går inte! Det är inte något jag har kapacitet att göra ens om jag skulle få och vilja det!" Ibland blir jag allvarligt oroad över att jag är så lätt att entusiasmera... Jag måste komma ihåg att inte läsa uppviglande texter när jag nyligen druckt kaffe, kaffe får mig att tända på alla idér.
Damtidningarna håller mig samhälleligt á jour, men när konsumtionen av populärkultur blir för bulimistisk, tär det på djupseendet. Nu har jag villigt låtit mig förföras av diverse telefonförsäljare med Fantastiska Prenumerationserbjudanden, mycket för att de blir så paffa när man säger "okej" mitt i deras maknadsföringskanonad och en gång för att jag ville ha kimonon som hörde till erbjudandet. Det här har lett till för många tidningar. Jag hinner knappt läsa dem innan nästa bunt trillar ner genom luckan, av någon anledning är torsdagen en tidningsdag för många utgivare. Det betyder att jag inte hunnit läsa tillräckligt med böcker och nu känner jag mig ihålig. Ihålighet är ingen bra känsla när man just ska börja skriva en pjäs, så jag måste åtgärda det. Jag har redan stoppat en prenumeration, men populärkultursbulimikern vet att det bara är en kosmetisk åtgärd. Nästa steg blir att blunda när jag går förbi tidningshyllan i snabbköpet.
Ytliga&ihåliga hälsningar, Cornelia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar