Mamma mår lite bättre. Ha! Hämtade hem henne från sjukhuset till veckoslutet, vi åkte via apoteket och hon fick en miljon mediciner med sig. Nu tassar hon på där hemma, nöjd över att ha blivit av med sjukhuspyjamasen. Inget vilt litet hundnystan trasslar omkring, vovven är utplacerad hos min far och hans fru, men annars börjar allt vara lite närmare "som vanligt".

Jag lider nästan inte alls av det där berömda dåliga samvetet, som föräldrar antas ha. Förutsättningarna är rätt bra för att kunna umgås med ungarna, jag har fasta arbetstider i perioder och kan flexa. Jag tycker helt enkelt att jag gör så gott jag kan, men funderar förstås ibland på om jag bara är självgod, helt enkelt. Nu, när mamma varit sjuk, har jag för första gången känt mig splittrad på den fronten. Jag har inte varit tillräckligt vare sig med barnen eller hos mamma så mycket som jag skulle ha velat. Dåligt samvete har jag kanske inte ännu heller, men jag känner frustration och irritation för att jag inte lyckats organsiera mig bättre. Jag har fräst och varit ledsen och det har nog gått ut över de små med. Så onödigt.

Jag håller på och renoverar min gamla livshållning, den som var mer som Wulffmorgenthalers skämtteckning med två kameleonter mitt i den grönaste djungeln. Den ena är grön och ser skeptiskt på den andra som är knallröd. Den röda säger kaxigt "Vadå? Varför ska jag alltid ändra mig?"

Att bara vara (lik-)nöjd hela tiden har ingen energi och framåtanda i sig. Jag tycker att det är uppenbart att den som kräver mer av livet och inte drar sig för att våga forma det, också får mer. Mycket handlar om ren attityd och förstås om att man själv måste vara någotlunda medveten om vad det är man är ut efter, allmänt krävande är ingen bra livshållning, den kan halka över i bitterhet riktad mot omständigheterna, ansvaret är alltid någon annanstans. Sen finns ju den njutningsfulla bitterheten också, när man drar sig tillbaka för att med välbehag slicka sina sår, istället för att agera och påverka situationen.

Nåja, nu håller jag på och utvärderar min rödakameleont-inställning. Grönt är ju skönt... Eller?

Min systerson (tre och ett halft), sa till min minsta flickis (snart fem), när de klätt ut sig:

"Vi är roliga prinsessor! Och bestämda."

Jag tror det ska bli min nya livshållning.


Cornelia