Skutt

Jag har upptäckt att det parti jag troligtvis kommer att rösta på, inte är samma parti som jag skulle bli medlem i, om jag var politsikt orienterad på det sättet. Det hänger ihop med var jag skulle känna mig hemma, vilket inte är samma plats jag skulle använda för en mest effektiv "krigföring". Jag vill ha klara, orubbliga åsikter hos den kandidat och det parti kandidaten företräder. Skulle jag rösta på "mitt parti" är jag inte alls säker på att inte det allmänliberala tänkandet eller det allmänflummiga, skulle röra till det hela till en grumlig å ena sidan-å andra sidan-soppa när det verkligen skulle gälla.
Ja, jag inser ju faran i att dras till det extrema, det är det populister utnyttjat och utnyttjar. Till all lycka känner jag ingen attraktion till det yttersta. Vad jag vill är att rösta lite mera svart-vitt än vad jag tänker, för att vara säker på att inte bli lurad. Förstår någon hur jag tänker?

Extrema rörelser har en funktion, har jag tänkt, de tar i med sådan kraft att utveckligen för samtliga tar ett skutt framåt. Jag tror att militanta feminister (nu använt mer som en bild än som en konkret term) har haft en uppgift när det gäller utveckligen av jämlikheten, till exempel.

Inom konsten har elitistiska skolor påverkat hela sättet att se konst, göra konst. Om man alltid bara är försiktig och mainstream, får man inte saker och ting att hända, vi är i regel alldeles för bekvämlighetsinriktade för att orka utvecklas i något annat än snigelfart.

Barn utvecklas också i skutt och inte i en jämn kontinuitet. Kanske människorreltioner också? Ett (bra) gräl eller annan katastrof, kan vara en milstolpe i en parrelation, både på gott och ont. Allt kan ta slut eller allt kan få ett nytt fokus.

Mamma: Hon mådde underligt bra hela fredagen, lite halvunderligt på lördagen och så på söndagen; pang. Plötsligt stort illamående. Min lilla mamma såg ut som ett olyckligt spökdjur när jag kom till henne igår. Sen blev det sakta lite bättre. Nu avvaktar vi igen.

Ungarna kommer hem idag, alla! Härligt, jag har saknat dem. Med författarintervju, ambassadbesök och premiär på min pjäs (och mamma förstås), allt denna vecka, kommer logistikpusslet att bli avancerat. En vacker dag ska jag utveckla mina erfarenheter till ett dataspel där man får minuspoäng när man glömmer hämta ungen från dagis eller lagar mat utan grönsaker. Men pluspoäng för modiga och kretiva lösningar. Inget kellog's-idylldrivet, liksom.

Vi får se när jag hinner uppdatera min receptspalt, baka brödet så länge. I muffinsform, till exempel.

Cornelia