Berg- och dalliv

Ambitiös som jag ibland kan vara, blåste jag upp åtta gigantiskt stora ballonger (måste vila emellan, huvudet ville inte palla för vad lungorna presterade), ordnade en serpentinspårning från ytterdörren och gömde mig under ballongerna. Fick den hårt prövade kaptenen att skratta, så jag var rätt nöjd.

Valborg kan ju vara en tvångsfest utan like, men den här blev överraskande bra. Nåja, det kanske var mer när man var desperat och ung och inte kunde tänka sig något värre än att efteråt vara tvungen att otydligt mumla "Hemma" på frågan "Var var du på vappen?". Båt (att klä på sig vinteroverall på festkläder är lite kul, man känner sig som en fjäril när man skalar av sig vid destinationen) till krogen med Kapten och Storgodsägaren, lins- och svampsoppa (delikat), pepparbiff (inte medium minus som beställt, men god) och skumvin, skumvin, skumvin. Och sen mer festande för Kapten och mig på annat håll, fast Storgodsägaren var tvungen att åka hem och göra sånt som de gör den här tiden på året; se till att potatisen inte fryser.

Bra hemmafest! Jag fick dansa med både min älskling och min mustaschprydde vän. Plötsligt var klockan fem och vi delade taxi mot byn. Givetvis hann kapten och jag ännu med ett ordentligt helvetesgräl i den abnormt vackra morgonen i gästhamnen. Något hade det att göra med skumvinskonsumtionen men mera med det där att båda kontrahenterna har arbetsledarutbildning, men ingendera är riktigt begåvad på att ta order... Men sen blev allt så bra, så bra igen, att jag inte riktigt hann med i svängarna, så hastigt, och smått förskräckta, hittade vi tillbaka till varandra. Logi fick vi hos en väldigt tolerant kaptensmamma.

Det är lite vitsigt att i höga klackar, blek om nosen och rufsig en sval eftermiddag traska hem genom en liten skärgårdsort. Fast vi var väl glada ändå, speciellt om man jämför med mamman som släpade på ett barn som skrek "Jag vill dö! Du förstör mitt liv!" och försökte rymma. Mamman var lugn och färm som ett berg. Senare såg vi duon traska vidare under lugnare former. Tvångspromenad kan säkert vara helt bra i vissa fall.

Ja, inte vet jag hur det är på andra öar, men lika roligt är det knappast som på den jag lärt känna lite bättre. Idag när jag körde hem, stannade jag vid sorkarnas och hasselmusens miniatyrpostlådor och ja! Det hade kommit post! Jag skrattade förtjust hela vägen till färjan.

Cornelia