Värme

Jag har en känsla av att det vänt, att det svåraste för tillfället är över och att det nu blir bättre. Säkert är det en tillfällig trend som allt i mitt berg-och-dalbaneliv, men just nu verkar fler bra saker hända än dåliga. Jag hittar mer än jag tappar, minns mer än jag glömmer bort, jag skrattar mer än angstar. Bästa att njuta medan det varar.

Mer sällan har jag riktigt anledning att gratulera mig själv för gott förälderskap, även om jag inte hör till dem som känner sig otillräckliga för det mesta. Igår tyckte jag ändå att jag var ganska bra. Jag måste visserligen dela äran med tre andra vuxna, men det var det som var hela poängen. Den äldsta dottern med cirkushobby uppträdde på Borgbacken och alla hennes fyra vuxna träffades för första gången. Jag har bara hört gott om de stora barnens styvmor och det är klart jag litar på barnens omdöme, men det var ändå spännande att mötas "live". Det var precis som barnen sagt, jag träffade någon som jag genast kände bryr sig om mina ungar på riktigt. Det kändes så bra. Att se hur ungarna lyste upp bara för konstellationen existerade där och då och blev verklig och tydligen fungerade var värt vad som helst. Nu när jag tänker på saken var mitt ex-ex och jag förmodligen lika belåtna som barnen. Och dessutom lättade. Eventuellt är det så att det egentligen våra tillkommande som ska tilldelas de stora tolerans- och värmemedaljerna och alls inte vi som är biologiska föräldrar, men kanske man lite försiktigt kan gratulera sig till att ha lyckats hitta människor som har sådan kapacitet som de här. När man bekantat sig med andra variationer på temat, blir man nästan så rörd av tacksamhet att det är svårt att beskriva. Försökte lite valhänt förmedla detta till medhavd älskling igår, hoppas jag gjorde mig förstådd.

Mina egna föräldrar har i det stora hela kunnat umgås med varandra också efter skilsmässan för tusen år sen och jag har som barn till dem uppskattat det mycket. I något skede tyckte jag dock att det fanns outredda konflikter som förblev outredda för att vi-kommer-överens-som-vuxna-människor-bör-fernissan var så tjock, men nu tänker jag att "ho vet". Efter två äktenskap och två skilsmässor vet jag att ingen annan någonsin kan veta vad som försigår inom ett äktenskap, utom just de två personerna som befinner inom det. Eventuellt gäller det samma för skilsmässor.

När jag en gång refererade till ex-exets och min relation som "barnäktenskapet" utbrast han, ex-exet, "Det var nog en barnskilsmässa också!". Det hade jag inte tänkt på, att vi inte bara var väldigt unga när vi bildade familj, vi var nästan lika gröna när vi skilde oss. Det var ett helt nyttigt nytt perspektiv för mig på den delen av mitt liv.

Förtröstansfullt så länge man lär sig av sina tillkortakommanden. Jag vet inte om det har någon direkt relevans till det övriga jag skrivit idag, men det känns ändå viktigt att säga.

Cornelia

PS Jag ser att Gud fått ge vika inför bland annat Åland och kontaktannonser på mina annonser. Filtret fungerar, halleluja!