Ja! Han blev överraskad! Och glad! Antagligen gladast för 24-DVDboxen... Nej, ungarnas kort var nog de bästa, tror jag sen också. Igår firade vi lite med middag och britatårta, med kaptenens mamma och Favoritmustachen. När jag ringde svärmor frågade hon, efter en stunds dividerande om möjliga kvällar för umgänge (alla företagare har fullt upp före midsommar, som om det vore en magisk milstolpe i människors privata tideräkning), om det var någons födelsedag vi skulle fira. Ha- ha, man kan nog inte komma längre från varandra än Kaptens barndomsfamilj och min när det gäller födelsedagsfirarkultur, men det verkar vara hur lätt som helst att kombinera dem båda ändå, och det är det som räknas.

Igår städade jag så frenetiskt att jag idag tillåter mig att vara en ovriden lurvmopp, både vad gäller själsliv och fysik. Jag har annars också förfallit till en mjukisbyxtillvaro som jag inte är riktigt säker på om jag känner är mitt rätta jag. Eller eventuellt verkligen speglar mitt innersta? Vilket är än mer skrämmande! Minns ni 80-talets "salihousut"? Whoaaa och skräckrysning! Kommer jag att hitta mig själv i spräckelmönstrade fetmansbyxor och dygrå pomarfinnskor? När folk klär sig fult i filmer, ser de ändå alltid lite chica ut, men när vi klär oss fult på sommarstället är det bara fultfult och har inget alls av tidningen "Lantiliv" över sig. Tyvärr, tyvärr. Det som på bild ser ut som vindrufsigt hår är hos oss ofrivillig rasta, så snart principen om att borsta håret en gång per dag frångås och det är ju ganska lätt hänt.

Uh. Jag fick nyss ett brev angående en kolumn jag skrev för ett bra tag sen om det fina med tillgänglig gymnastik till moderata priser och om hur en normalidrottslig barn- och ungdom är en förutsättning för att kunna återuppta motionsträning, även om pausen varit lång. Skribenten ondgjorde sig över att jag lyft fram svenska Friskis och Svettis och inte alls tagit upp gymnastikföreningarnas insats inom området. Mitt ÅKG Palästra-hjärta sårades! Jag jämförde F&S-konceptet med de råkommerisiella koncepten, ju. Skulle gärna ha berättat detta för denna Kerstin, men kontaktuppgifter saknades. Jag hoppas det inte är fråga om ett jantetänkande, där man aldrig kan se det fina i något annat än i sitt eget och också uppfattar beröm av någon annan som kritik mot en själv och det man förespråkar. Ja, ja, varför bryr jag mig? Kolumner har ett format som inbjuder till missförstånd för att de är så komprimerade och nyanslösa, och därför oftast roliga att skriva, så sånt här hör till. Jag är en osäker mjukis, så är det bara.

Nu kan ni sluta äta chokladpudding och gå över till britatårta!

Cornelia (moppen)