Jag läste, i en av de där tidskrifterna jag försöker sluta sluka, om hur man när man vilat färdigt verkligen är utvilad i betydelsen att man känner sig färdig med hängmatteslappande och romanläsning och inspirerad att påbörja något nytt. Jag är inte i det tillståndet ännu. Jag känner hur jag varvar ner. Min tidsuppfattning håller på att förändras, men ännu hoppar känslan av att ha försummat någon plikt upp med jämna mellanrum som ett envist pop-up-fönster.
Snart kommer mamma också ut till sitt sommarställe. PET-undersökningen visade samma som magnetröntgen, dvs inga tumörer. Just nu är hon faktiskt cancerfri! Stor fortsatt lättnad.
Jag skulle egntligen ha åkt på teaterfestival idag, men ändrade planer och tidtabeller som först ledde till lite velande av och an (åka-inte åka-åka) blev slutgiltigt ändrade när jag i förrgår ramlade så illa att jag inte kan sitta i bil i sex timmar för att ta mig från och till skärgård. Egentligen hade jag tur eller änglavakt eller vad det nu var; det var en bastupall som slant under mig och jag rasade i golvet i fällknivsställning. Jag hade tur som inte slog huvudet. Men mitt lår är mörkblått i formen av ett uttänjt Sydamerika och armen uppskrapad. Jag kan sitta nätt med det ena benet över det andra, men så går det inte att köra. Morfar kom ändå, enligt de ursprungliga planerna, för att hämta barnaskaran till sig. Jag stod på bryggan och vinkade av de orangea. Vädret är perfekt för båtfärd och picnic.
Det är något jag också väntar på, lusten att baka. Lusten att laga mat finns nog, men rutiner dödar allt. Att fixa matsäck åt sjöfararna var roligt. Tricket är på något sätt att inte se helheter, utan reda bo i liten, liten skala. Bädda en säng, rensa begränsat med ogräs, koka en kopp kaffe.
Min tidigare svärmor har en irriterande men skarpsynt teori om att borttappade saker nog alltid egentligen finns där de borde finnas. Efter att ha sökt ett sängbotten i veckor på alla upptänkliga platser, bestämde jag mig för att praktisera hennes teori och se, där var det, i källaren, som genomsökts redan ett par gånger, men slarvigare för varje gång, precis som det skulle. Nu har jag bäddat prinsess-sängen (på bilden, Sydamerika får ni inte se) och ska öva mer på att göra ingenting i min egen takt.
Cornelia
1 kommentar:
Cornelia, sommardrottning med änglavakt(och med prinsess-säng, åh vad den ser fin ut!)
Vad underbart att höra om din mamma! Hälsa henne massor från den här blogg-kompisen är du snäll. Och Biskops-Arnö, och Borgbacken och din kloka viloperiod! Du gör mig så glad med din härliga blogg. Här är en som inte vilar ännu på ett par, tre veckor. Massor av jobb, som för en person med anlag för arbetsnarkomani känns kul det också. Och ett kärt besök i antågande, om bara några dagar. Det är knappt man kan sova för allt detta ljus som väller över en.
lyckliga kramar, Frida
Skicka en kommentar