Åh, St. Petersburg!

Det var tio år sedan jag senast var i "metropolen runt hörnet" och eftersom jag förändrats något under dessa år, blev min rysslandsupplevelse också annorlunda den här gången. Att resa med poeter var förstås också intressant och en alldeles ny erfarenhet. Jag har faktiskt aldrig varit på en enda poesiuppläsning tidigare. Nu kommer mina lyrikupplevelser också i framtiden att för evigt vara präglade av denna prototyp med långa recitationer på ryska, framförda av ryska original; diktare som läste sina sjuttiotalsverk ur minnet med patos och pondus. I fortsättningen kommer jag alltid att kräva sidentapeter när jag ska läsa ur mina böcker, det är helt klart! Våra finlandssvenska verk var samtliga översatta till ryska och framfördes växelvis på båda språken, några finska översättningar fanns också med. Det var speciellt att få beröm efter en sådan uppläsning, en känsla av att verkligen nå ut, det är nog det finaste.

Och glamouren sen! De flesta av oss bodde i centrum i ett hus avsett för gästande musiker och att ha efterfest i rummet med flygeln och en musicerande poet och en med änglaröst var en glamourhöjdare. Hallelujah. (se youtube här inunder)

Att resa i grupp har oanade effekter. Man möter andra, bildar nya uppfattningar och förkastar gamla. Man möter sig själv, reflekterad i nya vinklar av dessa nya människor. Jag hann vara både upprymd och nedstämd i sjok, lycklig över att se så mycket, vemodig för att det som gått förlorat gjort det för evigt, ledsen, ledsen men mest glittrande glad. Det finns kanske något glamouröst över såna stora "rena" känslor. För det mesta känner man ju sig någotlunda tillfreds, eller lite irriterad eller aningen trött eller vagt road eller oroad i en mycket mindre och kanske solkigare känsloskala.

Många kramar till reseförledaren och vänner och lite speciellt till K med den fina siluetten.


Cornelia