Jag är fortfarande vardagsseg efter St. Petersburg. Att först umgås med hyperbegåvade och känsliga konstnärer i tre intensiva dygn, med champagne på Grand och milslånga stadspromenader, för att sen idag övervaka en föreställning för en 280 personer stor pubertetspublik skapar underliga verklighetskraschar i huvudet. Tvättmounteverest i badrummet har jag varit och tittat på ett par gånger och dammtottarna gläfser (så stora är de) när man går förbi, men längre än till observationsstadiet kommer jag inte. Tur att jag hade ett litet regiuppdrag igår för en pjäsläsning. Jag blev så upphetsad att det var omöjligt att sen gå direkt hem, utan måste gå på bar en stund.

Jag är trött och lite uttråkad och börjar misstänka att jag har en liten förkylning, vilket alltid är ett tecken på ett begynnande tillstånd av självömkan, ett trist tillstånd och förkylningen är helt mental i regel.

Det som engagerar mig mest för tillfället är pärmen till hösten bok. Konstnärer och förlag är inte riktigt i synk för tillfället.

Seghet leder till eskapism. Istället för att köpa apelsinjuice till frukosten köpte jag ett par högklackade skor och en damtidning. Sen tog jag ungarna på bio. Nu är jag lite enchanted och ganska road.

Kramar till de behövande. Speciellt en.

Prinsessan Cornelia