Vilken tråkig konstnär jag är, mer en kontorist! Har jag tvingats inse. Jag har en så djupt inrotad rutin, skriva på förmiddagen, läsa eller luncha på eftermiddagen, leva familjeliv på kvällen, sova på natten, att jag helt enkelt inte lyckas frigöra mig från detta. Jag tickar framåt som ett urverk, nu frustrerad av tidkaoset och oförmögen att göra något annat om nätterna än just sova. Trots lång tupplur på kvällen!
Påminner mig om hur besviken jag var när jag, nattugglan och superslarvmajan, flyttade hemifrån. Äntligen skulle jag få leva livet enligt mina premisser. Nåjo. Jag upptäckte rätt snart att jag är både ordningsam och morgonpigg, såna ränder har den här tigern.
Skrivandet går nog framåt, men tungt, som en överviktig snigel.
Cornelia
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar