Ja, här har jag suttit ni timmar och åter timmar och snart försvinner solen bakom granarna, via ett grått moln. Har ja fått något gjort, då? Tja, jag tror faktiskt att jag kommit något på spåren, men vart det spåret leder vet jag inte ännu, bara att början på något sätt känns gedigen i jämförelse med tidigare initieringar.
St. Petersburgssammanhangen lockar fortfarande, känns mindre ensamt när man vet att man inte är den enda som inte får allt det gjort man trott och hoppats. Inte den enda som sitter framför en skärm och suktar efter än det ena och än det andra. Dagen är ju inte slut än, i och för sig. Och sen finns ju natten. Jag måste verkligen försöka undersöka de yttre premisserna för mitt skrivande. Gäääsp.
Jag har för övrigt skrivit ut mig från ansiktsboken, det var sen heller inte mitt forum. Min amerikakusin och min gudmorsdotter hoppas jag tar kontakt med mig på annat sätt i fortsättningen, de övriga viktiga träffar jag annars också.
Nu har parasollet på terassen skrämt upp mig två gånger genom att fyllas av vinden och flaxa förbi fönstret. Månne jag håller på att gå in i rätt sorts mentala tillstånd?
Bokpärmen borde nu vara under kontroll. Skönt. Varde höstlista!
Cornelia (frustrerad, skärrad och kaffesugen)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar