Varje Kvinnas Blogg & Frågelåda

måndag 13 april 2009

Det blev en pyjamaspåsk! Ja, jag var besviken! Jag ville träffa vuxna människor också! Men fjortisen kastade upp en gång till och systern med familj vågade inte komma och mamma blev helt otroligt sjuk i vår gamla använda och återanvända maginfluensa, så vi kan verkligen konstatera att det inte finns någon rättvisa i livet. Som hon hjälpt oss. Nu bor hennes tax tillfälligt här. Men jag måste säga att ungarna har varit ovanligt rara, så kanske var det just vad vi behövde. Vad vi inte behövde var ett nytt lusangrepp (Tack nu räcker det verkligen!) och inte var jag så road av att batteriet gått slut på bilen, när jag hastigt, hastigt mellan isbjörnsmålen skulle iväg till mamma för att titta till henne och göra lite kaninbestyr inför påsken. Men goda grannar räddade mig (igen) från ett nervsammanbrott (och barnen från en upprörande kinderäggslös påsk).

När det gäller matlagning har jag en helt ny struktur; jag påbörjar maträtten, sen skriker isbjörnsungen av hunger och något barn får ta över matlagningen. Det är säkert mycket pedagogiskt. Hittills har "jag" lagat både pannbiff och bakat lime- cheesecake enligt detta system. Fårfilén marinerade jag lite håglöst med rosmarin, balsamico, olja och vitlök och den blev helt okej. Ugnspotatisen och kaffe-spenatsåsen också. Nuförtiden kan jag inte baka en potatis utan att tänka på statsministerns preferenser och om nu någon man sänder ut torrhetsvibbar, så han, vilket inte bidrar positivt till upplevelsen av nämnda rätt. Men det blev helt bra. Fast jag äter allt snabbt som en utsvulten hund och oftast med en hand eftersom isbjörnen ligger på den andra. (Ungarna har bättre bordsskick efter åratal av dressyr; "Ta ner ambågarna!" väst mellan tänderna, men bara hemma, när man äter ute vill man ju låtsas som bordssmidigheten är medfödd. Ha- ha!)

Till det intressanta under påskhelgen hör ett besök på en dejtingsajt. Allt är kul en gång, nåja, kanske inte männen som poserar i läderbyxor och envist skickar chattinbjudningar tills man kallsvettig klickar på "Blockera profil", men nog "Tråkig bonde från Västnyland" och "Aikuisten oikeesti" (ny spyr Frida, jag vet) från Åboland. Det är intressant att de finns. De bilder folk (män) publicerar på sig själva är också talande och på något sätt förstår jag att karatekan från östra Finland är singel fortfarande, för han är på riktigt bara intresserad av att ge ut olika karatefoton på sig själv in action ("Titta det ser ut som jag flyger!"). Var ska han hitta en kvinna åt sig? Vad ska han göra med henne? Titta på mer bilder av honom? Och varför vill en del män se så kriminella ut som möjligt på sina profilbilder? Det uppenbara svaret är förstås att de är det, och inte kan hjälpa hur de ser ut, men det är också möjligt att de försöker appellera till kvinnor som attraheras av "farlighet". De som innan de skrivit "hej" berättar allt om sin... utrustning är ett kapitel för sig. (Har det någonsin fungerat som pick up line?!?!) sen finns de cyniska och bittra och de gifta på "äventyr". (Blockera, blockera, blockera!) Och då har jag alltså ingen bild på mig i min profil. De flesta skjuter på allt som rör sig. Men kanske finns där också helt möjliga kontakter. Kanske. Det är inte omöjligt.

Orsaken till detta besök var att jag som vanligt läste kontaktannonser i fredagstidningen och kunde konstatera att den enda som meddelade att han var barnvänligt inställde också berättade att han satt i fängelse. Hjälp! Fast om någon verkligen explicit skulle söka en fembarnsmamma, skulle jag nog också bli spooked, allvarligt spooked. Egentligen borde jag kanske söka mig till något annat forum (Seniorkontakten brukar ju annonsera här på bloggen! :)) där tonvikten faktiskt är på "kontakt" inte på romantik, amorösa äventyr och äktenskap, "kontakt" är allt jag pallar och behöver. Annars inskränker sig min vuxenkontakt till att se gårdskarlen på håll i bland och programledarna på TV- shop.

Imorgon ska jag faktiskt träffa en arbetsrelaterad vuxen. Det är ett projekt som ska initieras och jag är en aning orolig över att inte vara riktigt på mitt skarpaste, men ah, vad det blir roligt med omväxling!

Och jag hade måndagsbesök, Frida! Det var som alltid upplyftande att träffa dig!

Cornelia

Cornelia

1 kommentar:

Anonym sa...

tack för det, säger Frida.
Och har du Cornelia tänkt på att snart är det maj? här i provinsen är det rätt fint kan jag berätta.