Promenad, flickornas grönländska handbollsmästerskap och avskedsmiddag med VH och ny musikerbekant från Hans Lang-kvällen. Så kan den sista söndagen sammanfattas. Eventuellt såg jag några Americas Funniest..., men inte så många, effekten håller på att gå ur, repriserna på "If you can get on tape, you can get it in cash" och vinnarna som tackar Gud, har som fenomen peakat och planar nu ut utan större abstinensbesvär...
Vi gav VH en flaska Laphroaig (min eviga favorit) som tack för att han tagit hand om oss så väl och det var verkligen inte meningen att vi skulle ta del av innehållet, men så blev det. En glad fest, men jag måste säga att det är sista gången jag packar ett så omfattande bagage efter att ha druckit whiskey.
Spontanväckning klockan fem och sen lite frukost och iväg. VH följde oss ända till flygfältet och väntade segt på vårt försenade plan med oss. Vi var en ovanligt tyst liten teatertrupp. Avskedsvemod och hemlängtan i ett paket. Samt lite sviter efter finalfesten. Bara lite.
I Kangerlussuaq åt vi en ny frukost och shoppade lite souvenirer och väntade igen. Resan till Köpenhamn kändes lång, men flygvädret var gott och Greenland Airs plan är stora och fina. Jag köpte småflaskor champagne på Kastrup (min söta granne har ju lärt mig att alltid ha minst skumvin i kylskåpet!) och multinationell (shame on me) choklad till barnen. Kunde inte motstå ett "pack" med fyra dragétuber med varsin disneyprinsessa på, det var så jättejättepraktiskt med just fyra i ett... Tur att den femtonårige sonen har humor, han får välja prinsessa först.
Så Helsingfors- Vanda 01.30. Skådespelaren glad för att komma hem till sin familj, jag både lättad och glad men samtidigt lite tom. Jag är på något sätt bättre på att resa iväg, än på att komma hem, hur mycket jag än saknat min familj. En sorts själslig jetlag, en oförmåga att omanpassa sig antar jag. Nå, lite spelade det väl in också att jag kom till ett tomt hem, jag skulle tycka så mycket om att bli mött på flygfältet, men sånt är nu inte möjligt i min värld. Klockan tre kom jag i säng och här är jag nu igen, mitt i vardagen, nästan anpassad men med fysisk jetlag, (huvudet värker och jag känner mig utanför mig själv)i väntan på att mina stora ska komma hem ikväll så att jag får krama dem! Min snälla mamma fixar middag åt dem mellan skola och hobbyn, men sen får jag hem dem. De små får jag först nästa vecka, men jag ska gå och smygkrama dem till park och dagis.
Nu ska bostadsbidrag justeras och räkningar betalas, mat inhandlas och kläder tvättas. Jag har verkligen ett kontrastrikt liv, klagar inte alls!
Tack för reseläsesällskapet och kommentarerna, både till bloggen och som epost. Fint att få dela med sig. Takuss, Grönland! På återseende.
Cornelia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar